Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen. På den tid, som förflöt emellan Förra Afdelningens
utgifvande och den Sednares, eller, närmare bestämdt, år
4825, lät Atterbom trycka en ”Prolog till Lycksalighetens Ö”
uti Svea, den berömda ”Tidskrift för Vetenskap och Konst,”
som den tiden utgafs i Upsala (84). Uti denna
inledningssång har Atterbom sjelf visat vägen för den Kjellanderska
utläggningen — ja, sjelf nära nog framkastat de ord, med
hvilka Kjellander företog sig att lösa sagospelets gåta,
nämligen ”hjertats gamla saga” och ”poesiens tragedi.” Hvad
det förra beträffar, finna vi det angifvet i dessa rader (sid.
26):
Med friska färgors prakt, med djerfva drag
Du skildre hjertats rus och ödets lag!
Detta vill knapt något annat säga än menniskohjertats öden
eller, såsom Kjellander uttrycker det, hjertats saga. Det
sednare är ännu tydligare utsagdt i raden (sid. 25):
Jag gifvit dig min lefnads tragedi;
så framt vi, med Kjellander, i den ”befrierska,” som för
Atterbom uppenbarar sig, vilja igenkänna poesien, i hvilken
84) Denna prolog, kallad ”Befrierskan,” blef aldrig i yttre måtto
förenad med sagospelet. I nya upplagan ser man, i det stället, en
tillegnan ”Till den Hädangångna,” det härligaste dödsoffer någon skald
framburit. Atterbom hade i sin maka lärt skatta en ännu högre
”Befrierska,” än den ”gudinna,” han i prologen helsade med detta namn,
och hvilkens bild han ville uppställa framför sin andes verk:
”drömgestalten” fick lemna rum för den ”verkliga skepnaden.” Det ställe i
hans Tillegnan, hvilket ensamt och uteslutande hänför sig till
Lycksalighetens Ö, är följande fjerde stanza, skildrande en tid, då skalden för.
sin älskade ”slog ännu unga strängar:”
Halfdiktad redan då var denna saga;
Fulldiktad blef hon, på din trägna bön.
Hur säll han kände sig, att dig behagal
Du gaf dig sjelf åt mig till sångarlön.
Min drömgestalt fick verklig skepnad taga:
Och Svanhvit blef min brud, jungfruligt skön;
Med liljans växt, med ögon af azuren,
Med blåklintskrans på cherubs-hufvud buren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
