Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sättning, som blifvit folkläsning, och hvilken, som sådan,
lades till grund för Atterboms sagospel (®°).
Om sagan i denna gestalt har, såsom vi redan anfört,
Atterbom yttrat, (pag. X), att hon ”ohjelpligen, till alla delar,
är en Allegori.” Men om vi ock måste erkänna detta, om
äfven det allegoriska uti denna bearbetning nu först och
med makt inträngt uti sagan, så måste å andra sidan det
berömliga vitsord gifvas sagoförtäljaren, att han med
kQnst-närlig takt afhållit det allegoriska från att skada diktens
personligheter till deras individuella lif. Om denna förtjenst
tillkommer Fru D’Aulnoy eller den, af hvilken hon mottagit
berättelsen, kan nu icke med visshet utrönas; men säkert
är, att det allegoriska i Sjelfva sagan ingalunda så
bjert’fram-sticker som på titelbladen uti ”la princesse Félicité” och
”huru Tiden och Afwunden alt til intet gör” etc. I hela
den Svenska folksagan får prinsessan aldrig bära namnet
”Lycksalighet.” Hon nämnes blott ”Prinsessan” och eger,
Oaktadt all sin underbara tillvaro, ett verkligt dramatiskt,
jordiskt lif. Med samma individualiserande kraft tecknas ock
Fursten, Zephyr och, antydningsvis, till och med den
”tyck-myckna” lilla ros, som vi återse i Atterboms Spinarosa. Derför
kan Atterbom med skäl yttra (p. XI) om denna folksaga, att
hon ”öfverflödar af personlighetens lefvande kraft.” Hos
Atterbom, som visserligen ännu skarpare tecknat
individualiteten, är deremot å andra sidan det allegoriska äfvenledes drif—
vet till sin höjd. Den utveckling, han ålade sig af poémets
didactiska element, måste föra detta med sig; det är också
först i Atterboms behandling af sagan man ser uppträda de
föga eller intet personliggjorda skickelserna: Nyx, Thanatos
o. s. v. Dessa förekomma alldeles icke i Folksagan, som, i
trots af sitt allegoriskt bundna väsende, lyckats tillegna
sig en enkel framställning, eller blifva, hvad hon kallar sig,
”en skön historisk dikt.” Likväl framter det historiska i
Svenska folksagan icke samma oblandadt episka lynne, som
50) Hvarvid vi begagna den Bäckströmska samlingens text.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
