Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi snappa upp dem! — Vet, att icke sällan
I nattens lugn, i morgonstundens frid,
Fastän i sömn, med lyckta ögonlock,
Du ömsom talar, ömsom sjunger dem*,
Men millioner gånger skönare,
Än vi dem efteråt förmå att härma. (I, 456—457.)
Felicia.
-Underbara sagor, gåtor, visor,
Man påstår till och med, att jag dem sjelf
Författat har; men derom vet jag ej.
(I, <84.)
Astralis åter är, från denna sida sedd, Konstm. Hon
kallas ock på ett ställe i Lycksalighetens Ö(68) ”Dikten*
emedan poesien, den mest andliga bland konstens arter, af
skalden blifvit ställd i spetsen för dem, och sålunda här
företräder det hela.
Sådant är, till sina grunddrag antydt, Felicias väsende i
Atterboms dikt. Vi finna, att hon med skäl räknar sig bland
”mellanandar” (1, 159 . 69), till andeväsenden, som blifvit
bundna vid det jordiska, och icke rätt veta, hvar de äro
86) Der förson t med pligten,
Under Lifvets trä
Står den fagra Dikten,
Vid sin Faders knä.
”Kommer du?” han talar;
”Långt du irrat har!
Dock af dessa dalar
Bar du minnet qvar.
Du var der lycksalig;
Här du salig blir.”
6Ö) Felicia.
.........Vi mellan-andar ....
På det motsvarande stället i 4:sta upplagan (I, 482) läses:
”mellan-väsen;” hvilket i Sjelfva verket ännu mera upplyser, hvad Atterbom
tänkt sig under Felicia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
