Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke mindre val kände han den dramatiska författarens pligt
att under den yttre händelsen underordna företeelserna i det
inre lifvet, själens tysta handlingar, så att de sednare få sin
egentliga tillvaro blott i den förra. Och denna pligt har han
troget sträfvat att uppfylla. Men om äfven beskaffenheten
af den saga, han behandlar, i flera afseenden inskränkte de
vanliga dramatiska tillgångarne, har hon likväl i ett hänseende
förökat desamma. I hvarje annat drama, som kan ega
verkligt anspråk på denna benämning, förmår läsaren eller
åskådaren blott genom slutledningar att komma tillbaka till det
förhållande, som föregått den dramatiska utvecklingen. At
enhvars eget tankearbete är helt och hållet öfverlemnadt att
för sig, så att säga, uppodla den psvchologiska jordmån, ur
hvilken han må föreställa sig hela det rika handlingslifvet
hafva uppspirat. Ju mera derför skalden underlättar detta
arbete för sin allmänhet, ju klarare han låter den urformade
själsgrund, öfver hvilken händelserna strömma, skimra
igenom dessas vexlande flod, desto större är han såsom skald:
och Atterbom har i detta hänseende alldeles icke visat sig
ringa. Men det var honom dessutom ett särskildt tillfälle
förunnadt att ännu en gång och än mera omedelbart
framlägga sin hjeltes första utveckling: jag menar det underbara
Hemkomst-Äfventyret, denna skärseld, genom hvilken Astolf
luttras för evigheten, och der han, så vidt honom nu var
möjligt (d. v. s. genom ånger och fruktlösa försök), får,
steg för steg, återtaga sitt förlorade lefnadslopp. Härunder
medgifves honom nu äfven att lyssna till hvad hans folk
sjunger om honom — till folkvisan, denna muntliga krönika,
i hvilken hjertat uteslutande varit häfdatecknaren, och
hvilken derför mindre skildrar lifvets yttre händelser, än dess inre
mening och betydelse. Under så hjertslitande förkrossning (70),
under så marterande sjelfförebråelser, som intet annat än
folkvisans naiva, från all förebråelse aflägsna framställnings-
70) ......Vill sfi man, bit för bit,
Hvar fiber af mitt hjerta sönderslita.
(H, 246.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
