Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt af rena förhållandet kunnat väcka till lif, hålles nu
framför honom en själsspegel med så klara och träffande bilder
af hans första förirringar, af hans gradvis tilltagande förderf,
att för den ögonblickliga ångern, för omvändelsen i elfte
timman, ingen mera kraftigt sammanträngd bekännelse
kunnat förestafvas - att från Sjelfva höjden af Dante’s
skärs-eldsberg hans synders verkliga plats icke kunnat visa sig
mera åskådlig. Med detsamma är nu äfven oss medgifvet
att kasta en blick på denna teckning af hvad Astolf
genom-lefvat, innan han anträder sin färd inom sagolandet. Tvenne
sånger, diktade så fullkomligt i folkvisans lynne, att de
verk-ligen kunde hafva flutit ur hennes egen ådra, förekomma i
detta äfventyr (II, 209—212 och 213—216), samt bevisa,
nästan mera än något annat i sagospelet, huru djupt
forn-sagans sanne ande besjälat skalden. Ur den sednare af
dessa folkvisor välja vi det thema (den tredubbla
glömskedrycken ur trollhornet 7I), som vi vilja taga till stödjepunkt
för våra betraktelser öfver Astolfs frestelse d. v. s. den
grundtanke, på hvilken skalden uppbygt hjeltens hela lifsutveckling.
På en af de symmetriska alto-relievi (72), som smycka
jordvåningen i Palazzo Spada, framställes Paris i Phrygisk
herdedrägt, hvilande på berget Ida. Bakom honom har en
liten Gupido tagit plats. Han stödjer sig mot Konungasonens
skuldror och hviskar honom i örat: denne åter lyssnar med
synbart välbehag.
Hvad har den lille frestaren haft att säga Paris? Vi se
det på den motsvarande reliefen. Ty der skådas de
olycksaliga följderna af samtalet. Paris öfvergifver trolöst sin sör-
71) Denna eger flerfaldig motsvarighet i vår verkliga folkpoesi. Se,
t. ex., Geijer och Afzelius: Svenska Folkvisor. Del. II. Sid. 28—29 &
203—204.
72) De utgjorde, intill 4620, golfstenar i S. Agnese Juori le mura,
och förskrifva sig tvivelsutan från den närbelägna Gircus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
