Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven naturen hon tjusar med sin skönhet; hösten, då han
ledes in i stallet på Fiskartorpet, vänder gnäggande sitt
hufvud upp mot det fönster, der Ulla står och
”all naturen uppeldar i låga
med sina ögons varma prål.”
Det täcka anletet, omgifvet af håret i mörka bucklor,
englahyn, den leende munnen, den mjuka hvita barmen, den
kullriga länden, den hvita juvelprydda handen besjungas
med hänryckning af Fredman; men mest af allt prisas dock
hennes ”ögons glans, så dyr och äkta” (Ep. 28), dessa ögon,
som med sin klarhet, styrka och färg trotsa döden (Ep. 7),
och om hvilka det (Ep. 36) heter:
”Såg hon upp, förtjustes allt,
Och blunda hon med öga,
Rördes blodet varmt och kallt
Med suckar till det höga.”
Men intet under himlen är fullkomligt, och så icke heller
Ulla Winblad. Det synes nemligen som om hennes hållning
lemnat något öfrigt att önska. Vid mer än ett tillfälle får hon
höra uppmaningen: ”Rak i lifvet Ulla!” och vid
danslektionen för Mollberg gälla lärarens anmärkningar hufvudsakligast
ställningen:
”Håll in magen, stygga!
Skänk ditt bröst, så hvitt som dagen,
Mera fritt behag!”
Detta Oaktadt vinner Ulla hjertan äfven genom sin dans.
Dock denna talang delar hon med flera; men som sångerska
står hon ensam bland systrarna.
”Maken tunga
Till att sjunga
Och en röst, så skär och klar,
Och så böjlig
Finns omöjlig:
Det sad’ krögarfar.”
Vid konserten på ”Tre Byttor” sjöng hon ett par utaf
”Fil-zens duetter,” och vid slutet af en aria, som hon utförde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
