Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men skulle den Fredmanska verldsbilden blifva ett i sig
af-slutadt humoristiskt helt, så kunde icke skalden, såsom en
Archimedes, stå utom denna verld och satta den i rörelse, utån
han måste sjelf tillhöra den, sjelf vara en af de handlande
personerna, vara såsom en af de andra. Och derföre ar det
icke Bellmans, utån Fredmans Epistlar, som vi lasa och
sjunga. Det är Fredman, som knäpper sin lyra och
vemodigt leende tecknar sig sjelf och det öfriga sällskapet. Hvad
godt och hvad ondt, som finnes hos de öfriga, det är i
rå-gadt mått hopadt hos Fredman. Han är ögat, som ser,
munnen, som uttalar, hjertat; som känner hvad de andra i
deras större eller mindre naivitet icke så klart kunna se,
uttala eller känna. Han sammanfattar och afslutar hela
kretsen; genom honom först blir den fullständig, och med rätta
sjunger han (Ep. 9):
”Käraste Bröder, här är behag:
Här är musik och flickor hvar dag,
Här är Bacchus buden,
Här är kärleksguden,
Här är allting — här är jag.
Denna allomfattande betydelse, som Fredman har, gör
svårt att karakterisera honom. Karakteristiken af honom
sammanfaller i viss mån med karakteristiken af Bellmanska
humorn.’ Yi inskränka oss derföre till att samla de drag,
genom hvilka vi kunna tydliggöra, att Bellman i Fredman
skapat en lefvande personlighet, hvareftervi, sedan vi af
honom skaffat oss en bild, skola söka skildra hans inre genom
att angifva hans stämning uti några af de Epistlar, der denna
mest betydelsefullt framträder.
Huru ofta än Fredman talar om sig sjelf, gifver han
dock, helt naturligt, sällan någon skildring af sitt utseende;
endast ett par gånger öfvergår hans humoristiska
sjelfbetrak-telse till en betraktelse äfven af hans yttre menniska, ehuru
det då är kroppens tillfälliga förslappningstillstånd eller
klädernas ömkliga skick, hvarvid han uppehåller sig. Detta är
förhållandet vid de tillfällen, då han djupare än vanligt kän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
