Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetande, så ingår uti Fredmans klarare medvetande en viss
grad af naivitet. Erfarenheten har dock trängt äfven inpå
honom, han känner äfven frånsidan af det glada lifvet, har
sett vedervärdigheterna öga i öga. Men detta nedslår icke
hans mod; kan han icke förjaga de mörka tankar, så vet han
att möta dem. Anna Stina, hon, som kostat honom så
mycket, blir otrogen; sorgsen går Fredman till krogen och
klagar sin olycka för Movitz vid ett glas finkel. Väl tror han
sig för ett ögonblick hafva funnit tröst i glaset; men åter
bryter bekymret fram, och hvad som i Sjelfva verket
mildrar det, är icke glaset, det är sången sjelf, det är den
ansats till komisk uppfattning af hela förhållandet, hvilken
omisskänneligen i Epistlen på flera ställen antydes; ty hos den,
som så kan sjunga, finnes tillräckligt mycken kraft för att
kunna höja sig öfver sin erfarenhets smärta.
Men äfven öfver förgängligheten, öfver döden sjelf kan
Fredman humoristiskt höja sig. Uti trenne Epistlar anställer
han, ehuru i olika stämning, betraktelser öfver sin egen
död. I alla dessa, så väl som uti de två senast nämnda
Epistlar, hvilka vi bland flera liknande endast exempelvis
framdragit, röjer sig den dolda grundtonen af Fredmans
väsende; uti dem kommer i dagen Sjelfva den jordmån, ur
hvilken de glädtigt yra sångerna hafva uppspirat, men hvilken
de undanskymt med sin brokiga färgprakt. Yi vilja närmare
skärskåda döds-epistlarna. I Ep. 24 omtalar Fredman sin
stundande död såsom en oundviklig följd af törst, emedan
brännvinet blifvit så dyrt; men i denna Epistel sticker
tydligen skalken fram, och, Oaktadt ett och annat starkt
vemodigt uttryck förekommer, tyckes dock Fredman endast
lekande gäckas med döden; äfven musiken antyder detta
genom den tvära öfvergången från G-moll till G-dur. En större
innerlighet förråder Ep. 79. Den första versen andas
känslan af sångarens nära förestående upplösning;
”Till sin förvandling lutar
Snart min lifsminut.”
Men sedan vänder han sig skämtande till krögarmadammerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
