Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är så sönderslitande pinsam, att det verkligen vill tålamod till att ej
vända sig med blygsel och leda derifrån. Intrycket blifver så mycket
mera vidrigt, som det vill synas såsom det icke skulle hafva behöft
gå så illa, om blott tidens omständigheter och fäderneslandets medel
blifvit annorlunda begagnade.
Utån att sammanhålla dessa båda synpunkter blifver
föreställningen ensidig. Man behöfver fatta den förstnämnda för att icke blifva
orättmätigt hård i sitt omdöme och för att vinna någon tröstande
mot-vigt emot sorgen, som griper bjertat vid betraktelsen af fäderneslandets
ofärd’, den sednare synpunkten är lika vigtig på det man* ej må falla
’ned i en tanklös beundran.
Fäster man sig åter vid Karl den tolftes egen person, så fordrar
den, för att rätt begripas, ett ganska djupt psychologiskt studium. Man
kan skildra Karl den tolfte såsom en idealisk bjelte. Visserligen
fordras en liflig inbillningskraft och ett mindre vaket förstånd för att kunna
göra detta, men under förutsättning af dessa egenskaper går saken
dock lätteligen för sig, ty Karl den tolfte hade vissa en bjeltes
egenskaper i en så oöfverträfifad grad, att det hela af hans personlighet vill
taga färg af dessa egenskaper, så att betraktaren lätt glömmer att ett
och annat saknades i hjelteidealet.
Men å andra sidan kan man också skildra Karl den tolfte såsom
en tyrann och grunder saknas icke till stöd för en sådan dom. Orätt
gjorde man dock, om man tecknade bilden endast i sådan dager. Det
torde kunna sägas, att likasom Karl den tolfte sjelf gick till
ytterligheter i det som han företog sig, så har ock efterveridens omdöme, när
den talat om honom, sväfvat emellan ytterligheter, den blinda
förtjusningen och det ensidiga hatet. Blott en allsidig upfattning af hans
underbara eller åtminstone underliga natur kan gifva en försoning
emellan de stridiga intryck, som Karl den tolftes minne Sr egnadt att gifva,
och denna upfattning måste hvila på en genomträngande forskning ej
blott af det som Karl den tolfte gjorde utån också af de förhållanden,
hvarunder hans väsen utvecklades, och den omgifning, hvaruti han lefde.
Med ett kärleksfullt sinne och en stark sanningskärlek bör det kunna
lyckas efter en sådan forskning att teckna Karl den tolfte ej blott med
en viss ensidig sanning, men ock med den billighet, som i Sjelfva
verket är den enda verkliga rättvisan.
Men så mycket häfdatecknaren må bemöda sig att ej för det ena
förgäta det andra, så kan dock svårligen undvikas att den ena sidan
framträder.nrera i en teckning, den andra i en annan. Hitintills har
den bättre sidan af Karl den tolfte stått fram i dagen kanske nog
mycket. Den Karl den tolfte som Svenska folket har kännt är seg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
