Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
desvis var det väl vissa, särskildt gynnade klasser,
fastighetsägare, järn producenter eller järnexportörer
och väf veriägare, som begagnade rättigheten till
bankolånen — fastighetsägare, emedan de voro gynnade, på en
gång, genom särdeles moderat ränta och genom
betalnings-vilkor, hvilka för dem voro lika fördelaktiga, som för
banken ofördelaktiga, ja, vådliga, en gunst, som gör det lätt
förklarligt, hvarför fast egendom, hvilken år 1743 i banken
ej varit belånad till större belopp, än 1,691,360 daler
silf-vermynt, tolf år senare der var pantförskrifven för nära tio
gångor så stort belopp, nämligen 16,129,928 daler, och
hvarför bankens fastighetslån, sedan räntan å desamma 1756
blifvit nedsatt till 4 % för år, den nästföljande tiden
ökades så, att de år 1761 utgjorde 30,136,062 daler samma
mynt, — järn producenter och järnexportörer,
emedan järnkontoret betalade hela räntan för de på vågfördt
och i våg qvarstående järn meddelade bankolånen, — och
väf veriägare, emedan manufakturkontoret betalade
åtminstone en del af r ä n t a n på de försträckningar, sådana
fabrikanter erhållit i en af banken, för diskontering af deras å
fabrikatens köpare stälda, accepterade invisningar, förskuten,
under manufakturkontorets förvaltning stäld fond. — Men ora
än dessa näringsidkare företrädesvis i banken skuldsatt och
skuldsatte sig, voro de för ingen del de enda, som gjort och
gjorde det. Tvärtom söktes bankolån i öfrigt af al la slags
näringsidkare. Och alla funno en mäktig lockelse dertill i
den efter sjuåra krigets utbrott inträffade och under samma
krigs lopp fortgående nedsättning af bankosedlarnas värde,—
en nedsättning, som var en naturlig följd af den öfverdrifna
utgifningen af dessa sedlar, hvilka efter 1745 ej vidare i
banken med hårdt mynt inlöstes. — Och för öfrigt var
banken ej den enda offentliga låneinrättning, som här fanns.
Ehuru det för hundrade år sedan ansågs fördelaktigare att
till redan i gång komna fabrikers understöd bortskänka
den s. k. manufakturfondens tillgångar, än att utlemna
dem såsom förskott till nya fabrikers anläggning, och ehuru
dylika förskotts utgifvande från denna fond blifvit förbudet
åren 1752 och 1756, var ej heller densamma för hundrado
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
