Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byggelseskrifter, och mest sådana, som hade en mystisk syftning,
finnas öfversatta från latin till danska eller svenska. Öfversättningarna
gjordes mest i klostren, och det fromma Brigittinerfolket var i
synnerhet dermed flitigt. Från Vadstena och Nådendal öro ännu många
vittnesbörd om denna flit i behåll, och åtskilliga hafva äfven blifvit
utgifna af Svenska Fornskriftsällskapet, Rietz o. a. I språkligt
hånseende hafva de måhända den största vigten. Men äfven om den
religiösa odlingen afgifva de vittnesbörd, som förtjena uppmärksamhet.
Det är således fullkomligen rätt, att ”Selskabet for Danmarks
Kirkehistorie” sysselsätter sig bland annat med sådana skrifter. Så vidt
vi veta, har nämnda sällskap hittills blott utgifvit en enda skrift af
detta slag. Men den allmänna titel, under hvilken denna [-utgått,-] {+ut-
gått,+} gifver anledning att vänta flere. Denna titel är: Dansk [-Klosterlæsning-] {+Klo-
sterlæsning+} fra Middelalderen; udgiven af C/. Brandt. Dess
första del utgöres af den berömde, i medeltidsphilosopbiens historia
icke ovigtige mystikern Henrik Susos Gudelig Visdoms Bog. Den
danska Öfversättningen skall härleda sig fråd 15:e århundradet, och
är förvarad i en handskrift, som tillhör de Arnamagnæanska
samlingarna, bvarifrårf den af den verksamme Hr G. J. Brandt blifvit
utgifven. Ref., som icke tviflar alt upplagan är gjord med omsorgi
tillåter sig uttrycka den önskan, att detta första häfte af Dansk
Klosterläsning från medeltiden snart må efterföljas af flere.
Samma Sällskap har börjat utgifva en mycket vigtig författare
från danska reformationsperioden. Den danske Carmelitermunken Paulus
Eliæ ingrep genom sina skrifter på ett mycket betydande sätt i
danska kyrkoangelägenheterna under större delen af 1520- och de
första åren af 1530-talet. Äfven i svenska reformationsbistorien
förekommer hans namn. Han tillhörde den gamla kyrkan, men kunde
icke från sig afvända allt inflytande af Luther och de öfrige
reformatorerna. 1 synnerhet lät han dessas nitälskan för Bibeln på sig
verka. Han trodde sig kunna följa Bibeln, utan att derföre behöfva
öfvergifva sin kyrka. Detta ställde honom både till den gamla och till den
nya kyrkan i ett ovänligt, stundom till och med fiendtligt förhållande.
E-gentligen fiendtlig mot honom var dook blott den nya. Han fick der det
oförtjenta skymfnamnet ”Vendekaabe”. Då det hufvudsakfigen är den
nya kyrkan, som skrifvit reformationens historia, förstås lätt, huru
alltjemnt Paulus Eliæ icke blott fått behålla detta skymfnamn, utan
ock på ett föga hedrande sätt blifvit omtalad. Detta fortgick, tills
den yngre Engelstoft (theologieprofessorn, nu biskopen) i en
förträfflig monografi (Paulus Eliæ, en biografisk-bistorisk Skildring fra den
danske Reformationstid, i Nyt Historisk Tidsskrift, II, och särskildt
tryckt 1848) utredde mannens historia och litterära verksamhet. Den
senare synes naturligtvis bäst af hans skrifter. Dessa förut antingen
otryckta eller för handen i mycket sällsynta flygblad från
reformationstiden, hafva nu fått en särdeles vacker upplaga i ”Povei Eliesens
Danske Skrifter udgivne af Selsk. f. Danmarks Kirkehistorie ved C.
E. Secher”. Ref. känner ännu icke mer än trenne häften, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
