- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1899. Tjugusjette årgången /
31

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår Herre och Sankte Per. En folksägen, berättad af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af dem, som gitte göra en rörelse. Somliga lågo i
vattenpölarna alldeles orörliga, utan att försöka att
komma upp ur dem.

Det förfärligaste var, att det var en sådan mängd
af dem. Det var som om klyftans botten ej bestod
af annat än kroppar och hufvuden.

Och Sankte Per greps af en ny oro. »Du skall få
se, att han ej finner henne», sade han till Vår Herre.

Vår Herre endast såg på honom med samma
bedröfvade blick som nyss. Han visste nog, att Sankte
Per ej behöfde vara orolig öfver ängeln.

Det var också så, att ängeln ej genast kunde
finna Sankte Pers mor ibland den stora mängden af
osaliga. Han bredde ut vingarna och sväfvade fram
och tillbaka öfver afgrunden, medan han sökte henne.

På en gång fick en af de osaliga stackarna nere
i afgrunden syn på ängeln. Och han sprang upp
och sträckte upp armarna mot honom och ropade:
»Tag mig, tag mig!»

Då kom det på en gång lif i hela skaran. Alla
millioners millioner, som försmäktade nere i helvetet,
stormade upp i samma ögonblick och höjde sina armar
och ropade efter ängeln, att han skulle föra dem upp
till det saliga paradiset.

Deras skrik hördes ända upp till Vår Herre och
Sankte Per, och deras hjärtan darrade af sorg, då de
hörde det.

Ängeln höll sig sväfvande högt öfver de
fördömda, men alltsom han for fram och tillbaka för
att upptäcka den han sökte, stormade alla efter, så
det såg ut, som om de sopats fram af en stormil.

Ändtligen hade ängeln fått syn på den han skulle
hämta. Han lade ihop vingarna öfver ryggen och
sköt ned som en blixt. Och Sankte Per ropade till
i glad förvåning, då han såg honom slå armen om
hans mor och lyfta upp henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1899/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free