Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck och hans Atlantica. Ett tvåhundraårigt nationellt minne. Af Emil Svensén. Med 5 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ej säga blindaste visshet tror han på sin stora
upptäckt, hvarje enskild del däraf likaväl som det stora
hela. I ett till den gunstige läsaren ställdt förspråk
gifver han denne det rådet, att »där han (läsaren)
intet hafver tid att detta verket en gång igenomläsa, han
ock intet blad däraf läser», och »där han intet hafver
tid det tio gånger igenomläsa, han intet heller läser
det en gång. Ty hela verket är såsom en ked, på
hvilken om en länk är förglömd, så binder hon intet,
fast hon aldrig så stark vore». Stark i sin segervissa
tro, förklarar han upprepade gånger, att han är villig
att på egen kostnad låta hvem som helst komma till
Sverige, som ser sig i stånd att med fullgiltiga skäl
vederlägga ett enda af hans påståenden, och med stolt
harm afvisar han misstanken om, att han skulle sätta
omsorgen om sitt fäderneslands storhet högre än det
omutliga sökandet efter sanningen. »Den som tänker,
att jag detta gör allenast för mitt fäderneslands heder,
sannerlig, om han än aldrig förr farit vill ifrån sin
barndom, så försäkrar jag honom på min ära och
redlighet, att han då först farer vill. Ty jag skattar
den intet värd att nämnas ibland människor, mycket
mindre bland sökare af förstånd och visdom, som bär
större kärlek till sitt fädernesland än till sanningen.»
I namnet Atlas ser han utan vidare det nordiska
kämpanamnet Atle, medan drottning Disa i den
nordiska sagan är ingen mindre än den egyptiska Isis.
Frigga är Phrygia Dea, en sammanställning, som senare
upptagits af den lika fantasirike C. J. L. Almqvist,
och i våra dagar blifvit stödd med vetenskapliga skäl
af ingen mindre man än Sophus Bugge.
Sädesgudin-nan Demeter är Di-moder eller Dej-moder, och hennes
dotter Proserpina ingenting annat än Frossepina, ty
myten om hennes bortröfvande åsyftar den späda
kornbroddens kamp mot frosten i den yttersta norden.
Apollo är Hobalder, den höge bålde, och Deukalion,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
