Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panslavismen. Några historiska och litterära reflexioner. Af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oöfvervinnelige busen, hvarmed slovener och tjecher söka
skrämma tyskarne i Wiener-parlamentet!
Hittills har den panslavistiska rörelsen endast
tjänat till att främja Rysslands syften; från
Petersburg-Moskva ledas de panslavistiska föreningarna i Prag,
Belgrad och Sofia, och den politiska utvecklingen har
rent af tenderat till »panrussism« (»det ryska hafvet
uppslukar de slaviska floderna»). Mot Rysslands
öfvermäktiga ställning i den slaviska världen finns endast
en motvikt: Polen, som tack vare sin katolska kyrka,
sin stora folkmängd och sin rika, organiska litteratur
ännu bildar den starkaste skiljemuren mellan Moskva
och Balkan. Men de senaste årens företeelser tyda
dock på att ett politiskt-kulturellt närmande mellan
Ryssland och Polen ej ligger utom möjlighetens gränser,
och polacken i Posen skulle nu ej tveka att utbyta
sin medborgarerätt i det protestantiska Preussen mot
att vara den ortodoxe tsarens undersåte.
Man får stundom höra det fåvitska pratet, att de
romanska folken spelat ut sin roll, att de germanska
nu kulminerade och att de slaviska stode i begrepp
att öfvertaga arfvet, och slikt ger vatten på den
»panslavistiska» kvarnen. Men historien ger intet stöd åt
sådana lösa antaganden, och de små slaviska staternas
framtid beror mindre på dem själfva än på den
utgång, som Englands och Rysslands täflan i Asien och
vid Bosporen kommer att få.
Men att panslavismen, trots sitt ideella syfte och
sina litterära framgångar, aldrig skall blifva en politisk
realitet eller en fara för den öfriga världen — därom
skola slaverna själfva nog draga försorg. Man har
ännu inte sett den moskovitiske popen fraternisera med
jesuitpatern, och det dröjer länge, innan riksdagsmannen
i Agram inbjudes till en parlamentarisk fredskongress
i Petersburg. Den fara, som kan hota särskildt Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
