Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hörbergs lefnadshistoria och konstnärspersonlighet. Af Vilh. Bergsten. Med 24 illustrationer - VI. Hörberg inväljes till ledamot i konstakademien. Försök i modellering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Finspångs härliga parker lustvandrande främlingar,
ofta kommande från fjärran trakter, där konsten strött
sina håfvor mindre sparsamt än i vår på konstverk så
fattiga nord. Försvunna äro nu dessa härligheter,
då orangeribyggnaden förstörts af eld och
Aurora-templets plafondmålning af tidens tand utplånats. I
Finspångs målningsgalleri är Hörberg dessutom ganska
rikligt representerad.
Som vi ihågkomma, var Hörberg född i Virestads
socken, och det var därför med glädje han mottog
anbudet att måla en altartafla åt dess kyrka. Den tafla,
han nu målade år 1800, har mycket prisats och anses
såsom en af hans allra bästa.
Under detta hembygdsarbete träffade han fadern,
»som var munter och rask, så mycket eller mer än
jag väntade af en 78 års gubbe». Vidare säger han:
»Hvad nöje var det ej för mig att i födelsebygden
på sommartiden ännu en gång få gå på mina
barn-doms- och ungdomsstigar, beskåda hvad som var i
sitt forna skick och de ändringar, som tiden gjort,
samt där allestädes råka ungdomsbekanta, som med
all välvilja och kärlek bemötte mig! Hvad nöje var
det ej för mig att återse de trakter, som i min
barndom väckte min största uppmärksamhet, men som
sedan genom skogens uthuggning och andra
förändringar voro blefne mycket förvandlade.»
Under detta år hölls den märkliga riksdagen i
Norrköping, då Gustaf IV Adolf kröntes. Ett minne
från denna riksdag är vidstående lilla karikatyr.
Växjö-biskopen Olof Wallquist, prästeståndets talman, dess
»hufvud», hade under riksdagen oförmodadt aflidit,
och nu stå ståndsledamöterna här i ordets fulla
mening »hufvudlösa», hvilket de också i figurlig mening
vid denna riksdag i mer än vanlig grad lära hafva varit.
I bref till Silfverstolpe från år 1802 talar
Hörberg om sina husliga förhållanden: »Jag har ej att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
