Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Wieselgren såsom litteraturhistoriker och lefnadstecknare. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i historia och politiska ämnen med den gamle
excellensen, alltid vaken, snarfyndig, vältalig. Resultatet
af vistelsen där blef utgifvandet af det stora verk i
tjugu band: »De la Gardieska archivet», som
omfattar värderika handlingar allt ifrån medeltiden och
till nyare tider och som är Per Wieselgrens första
stora arbete på historieforskningens och
litteraturhistoriens område.
Sedan finna vi den unge filosofie magistern under
fem års tid såsom informator i Stockholm i beröring
med statsmän som Lars v. Engeström, A. F.
Skjölde-brand och G. F. af Wirséen, med skalder och
vitter-hetsidkare som Leopold, Franzén, Hammarsköld och
Wallmark, Almqvist och Nicander.
Engeström, Lundauniversitetets kansler, lämnar
honom fritt tillträde till sitt arkiv och sina
korrespondenser. »Det var», säger Wieselgren själf, »som om
man sett på utanskriften att jag skulle bli en flitig
biograf.»
Den gamle Skjöldebrand läser för honom sin
ålderdoms vittra dilettantförsök; Wirséen tar hans råd
för sitt inträdestal i akademien, i Leopolds hem
möter han de kvarlefvande gustavianerna och fröjdar
sig åt att i deras krets se kvickhetens lusteldar fritt
spraka. Och i Upsala sammanträffar han med
fos-foristerna och andra tidens unga vitterlekare, när han
någon gång kunde slita sig lös från de gamla
arkivsamlingarna i biblioteket, där han vanligen satt från
morgon kl. 6 till afton kl, 9 — fastande med
kroppen, frossande med själen.
Hans gynnare Lars von Engeström hade flera
gånger velat bereda honom utsikt till en professur i
orientaliska språk eller historia i Lund. Men han
afböjde det, och fick i stället en lönlös adjunktur i
ästetik och kort därefter plats som vice bibliotekarie.
Då han 1828 kom ned till Lund och blef t. f.
pro-Nor nan 1903. J.1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
