Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalle i Hagenborg och baronen på Häldaholm. Humoresk af Thure S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den gamla bössan, som stått och rostat i
åratal, var skrabbig och dålig. Hon »stötte», som det
heter, och Kalle fick en sinkadus, som slängde honom
flera alnar bort. Han förlorade sansen och blef
liggande.
Kanske hade det nu varit bättre, om han aldrig
vaknat till lif, ty när han omsider kom till sans och
tittade sig omkring, stod minsann den gamle baronen
öfver honom med ögon, som gnistrade under de stora,
buskiga gråa ögonbrynen. Kalle trodde i yrseln, att
det var hin onde själf, som han såg, och började
hacka tänder.
— Ta’ mej inte tvärt, Skam lelle’. Ja’ har hustru
och åtta små barn, stammade han.
— Är du galen karl? Ska’ du först skjuta min
grannaste bock och sen förlikna din herre och
husbonde vid själfvaste afgrundsfursten.
— Jess, ä’ dä’ baronen själf! Då ä’ dä’ värre och
då ä’ ja’ evigt olöcklig. Ja’ trodde så väl, att dä’ bara
var Skam, som velie anfäkta mej ett grand för ja’
geck olofliga vägar mä’ det förhärdade bösseskrället,
grät Kalle. Men baronens käpp hven igenom luften
och föll såsom ett tätt hagel öfver den arme skyttens rygg.
— Slå inte ihjäl me’, innan ja’ te’ minstningen
får bekta me’! tjöt Kalle.
— Har du skjutit flera rådjur?
— Nä’ inte i min tid. Men räfsaxa var allt min
uppfinning. Förlåt me’, förlåt me’, baron lelle! För
Gu’ vet, att mi’ mening inte va’ att fånga själfva
baronen. Å, nä nä men, så höga tanka’ hade ja’
inte! Och hvem kunne väl tro, att ja’ i mi’ gamle
simpla räfsax skulle få en så’n stor meckel som
baronen ä’! För i vår trakt och kanske i hela länet och
luterska läran ä’ nådig baron den störste och
förnämste dä’ veta vi alla och dä’ erkänner ja’ inför bå’
Gu’ och mänskor! tjöt Kalle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
