Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tankar under borglinden. Af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värdens hell! Ty ringen var alltid ett diktens hem; i
senare tider minnes man dess glansdagar, Schillers
och Göthes dagar. Också i medeltiden hade det en
klassisk diktarperiod, då Wolfram von Eschenbach
återgaf historien om »Wilhelm von Oranse», Albrecht
von Halberstadt förtyskade Ovidius’ Metamorfoser och
Heinrich von Veldeke slutade sin Eneid. Detta allt
tack vare den gifmilde landtgrefven.
Till honom och Wartburg skyndade därför också
alla tidens vandrande sångare, till häst, till fots, af
högre och lägre rang. Men högre stod ingen än
Walter von der Vogelweide.
Man tycker, att sällsam medeltidsromantik
om-sväfvar detta namn.
Och dock var han blott en »vandrande sångare»,
han som så många andra, om ock litet stoltare, ty
han berömmer sig af att bland gåfvor aldrig ha
mottagit »aflagda kläder». En i raden var han af dessa
hemlösa fattiga män, som trots det romantiska
skimmer, vi så gärna vilja lägga öfver minnesångaren,
dock förde en hård och dyster tillvaro och hvilkas
armod framför allt präglar deras sång: tiggandet om
gåfvor, om rika gåfvor, kläder, penningar och gods.
Den »gifmilde» furstens pris ljöd öfver alla hof och
stolta borgar, eggande andra herrar till efterföljd. Ty
hvilken furste var så hög, att han ej gärna såg sin
ära förhöjd af skalderna, dessa män, på en gång utan
och vidt öfver all rang — ty snillet har sin rang för
sig. Men hån och nid drabbade den njugge, den
som visade sig karg mot sångens män.
Själfva stodo dessa så att säga utanför staten;
intet ägde de annat än sin sångkonst. De fingo se
till, bäst de kunde, att af denna skaffa sig bröd. Ty
då som nu, in i senaste tider, måste de, som gåfvo
landet dess andliga näring, själfva lida kroppslig nöd
och hungra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
