Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Klackadoktorns» Klara. En sann skånehistoria från 1880-talet. Af Henrik Wranér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag har aldrig trott att nå’n skulle vilja tränga
sig mellan oss, hviskade hon.
— Tack, Klara! Jag har tegat — det hade du
gjort i mina kläder. Hade jag varit i ditt ställe, hade
jag sagt hvad du har sagt nu. Se, du har både far
och hem–hvad har jag?
— Mitt hem är ditt hem.
— Jag skulle önska, att mitt vore ditt. Och
kanske så kan bli här på jorden en gång. Då ska
jag löna dig för alla de sockerbitar och fläsktärningar,
som du stack till mig den tid, jag var som glupskast
att äta. Jag har inte glömt dem, må du tro — de
kunna komma igen i kakan.
VI.
— Nå, Ville, det har väl inte burit sig så, att
du kommit åt att fråga henne?
— Jo då.
— Nåå, hvad svarade hon? Ville hon eller ville
hon inte?
— Hon ville inte!
— A, en sådan helsingens markatta till tös!
Hvarför ville hon inte?
— Det sa hon inte.
— Tänker hon på någon annan?
— Det sporde jag henne inte om.
— Vet du någon annan lymmel, som slår sig ut
för henne?
— Hvem skulle det vara? Där umgås ju ingen
utom jag.
— Ja, det förstås. Du kan ju inte komma i fråga.
— Nej, kanske det.
— Det är väl klart: du har ju inga föräldrar.
— Nej, kanske inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
