Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Klackadoktorns» Klara. En sann skånehistoria från 1880-talet. Af Henrik Wranér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gick Vilhelm. Klara gick och lade sig i
kakelugnsbänken och tog förklädet öfver hufvudet.
Det var inte mycken glädje i huset de närmaste
dagarna. Af Vilhelm hade gubben inte sett en skymt.
Hur det var med Klara i den vägen, vill jag låta
vara osagdt. Hon grät emellertid inte längre men
var stum som en rökt sill, som »Klackadoktorn»
uttryckte sig.
IX.
— Nej, se det var då något ovanligt att se
prosten här! Var så god och sitt! Lägg en dyna
på stolen, Klara, så prosten inte sitter så hårdt.
— Jo, jag har ett mycket viktigt ärende i dag.
Ni minns, att Vilhelm är barnhusbarn? sa prosten.
— Det kräket! mumlade-gubben.
— Någon gång händer det att de stackarna också
få glädje i lifvet. Jag har haft bref från hans far.
— Han har ingen.
— Jo, och det en, som är både rik och hög.
Men det är en hemlighet, som inte får röjas.
Hufvud-saken är att fadern på sin sotesäng har känt sitt
samvete vakna och gett Vilhelm en vacker summa —
han är rikare nu än någon åboson i hela byn. Nå,
var det inte roligt?
— Far har kört bort Ville! sa Klara.
— Hvarför det då?
— För vi två hålla af hvarandra.
— Verkligen? Nå, låt mig då lyckönska er,
mäster. Er flicka gör då riktigt lycka — en så präktig
pojke som Vilhelm är! Och nu förmögen till!
— Ja, men hvar är han? kved gubben.
— Hvarför skulle ni köra af honom, far? Han
hade intet ondt gjort. Det är lätt att göra en stöfvel
till toffla, men gör nu tofflan till stöfvel igen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
