- Project Runeberg -  Nordisk teologisk uppslagsbok för kyrka och skola / 1. A - H /
859-860

(1952-1957) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fester och helgdagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FESTER OCH HELGDAGAR Festskickets splittring i en helig och en profan sfär återspeglas i ett differentierat språkbruk. Helg och högtid få beteckna den religiösa f., medan det sistnämnda ordet erhållit en mera profan innebörd. Denna uppdelning torde ha befrämjats av protestantismen, särskilt i dess reformerta gestalt (jfr den därav påverkade väckelsefromheten). Däremot är gränsen mellan den kyrkliga och den folkliga f. alltfort mera flytande inom katolicismen. En språklig kvarleva från den tid, då kyrkhelg och folkfest sammanföllo, utgör ordet mässa som beteckning för en rent profan f., marknad eller utställning, jfr idrottsmässa, hantverksmässa. Benämningar som ersmäss och olsmäss bevara minnet av gamla helgonfester. Kärrmässa är en nu ofta oförstådd förvanskning av kyrkmässa, som firats till minne av en kyrkas invigning (anniversarium dedicationis ecclesiæ). Den har i Sverige och Finland efter kontinentala förebilder ofta förbundits med en skördefest på högsommaren eller hösten, särskilt vid mickelsmäss (Mikaelidagen 29 sept.). En rik terminologi har utvecklats omkring det lokala högtidsskicket. I Norrbotten har t. ex. förekomsten av nattvardsgång utmärkt en helg framför en vanlig söndag. En storhelg räcker flera dagar, och kyrkstugorna ha före färdväsendets nuvarande utveckling då alltid tagits i bruk. I Nederluleå ha kyndelsmäss, »slåttanhelgen», d. v. s. första gången det är nattvardsgång efter gammelmidsommaren (räknad efter den julianska, i Sverige år 1753 avskaffade kalendern!), Mikaeli och allhelgona (»heljamäss») kallats småhelger. Vidare har man skilt mellan ungdoms- och gammeldomshelger. Vid de förra har också marknadsliv och dans förekommit. På tyskt språkområde har förekomsten av sammansättningsledet Spie! (lek) i ordet »Festspiel» föranlett en principdiskussion av skillnaden mellan beteckningarna »Spiel», »Festspiel» och »Fest». Pater W. Schmidt har framdragit exempel på att av närbesläktade stammar bland naturfolken de äldsta sakna egentliga festspel, medan de äga både f. och religiös gripenhet. 859 Oavsett hur härmed förhåller sig, är dock f. något mera än lek, liksom den religiösa känslan yttrar sig på andra sätt än i f. och festkänsla. »För att en fest skall uppkomma ur den blotta leken måste något gudomligt tillkomma, genom vilket det annars omöjliga blir möjligt. Man lyftes upp på ett plan, då allt blir som i paradisets morgon, lysande, nytt och enastående, när man är tillsammans med gudarna, ja själv blir gudomlig, när skaparandan blåser och man deltager i skapelsen.» 2. Naturfolks ochicke-kristna kulturfolks f. Bland naturfolken och i många fall också hos kulturfolken ha Kerényis ovan citerade ord en mera än symbolisk innebörd. I f. förflyttas människan tillbaka till urtiden, eller den första tiden blir snarare levande i nuet. Skapelsen och de urtidshändelser, som givit upphov till världen och människolivet och skänka det mening och innehåll, uppföras dramatiskt i form av festspel. Därmed nyskapas också tillvaron, och den åtrådda lyckotid, som människan ständigt ser fram emot, är för ett kort ögonblick verkligen inne. Tvillingparet urtiden-den yttersta tiden möts alltså i det närvarande och lyfter människan ur tidens vanliga ström och in i en annan tids- och livssfär. Den nu skildrade grundupplevelsen av f. är så allmänt spridd inom religionens värld, att den skulle kunna hänföras till vad C. G. Jung kallar urbilderna eller archetyperna i människans psyke. Med en äldre terminologi, präglad av Bastian, kunde man också tala om en elementartanke. Den rituella och mytiska dräkt, i vilken denna upplevelse är klädd, kan emellertid vara mycket växlande. De nutida indianerna i nordvästra Kalifornien fira en nyårsfest, som antingen bär detta namn eller kallas Återupprättelse, förnyelse, befästande av världen. Efter f:s allmänna del betecknas den också som hjortskinns-, resp. hoppdans eller endast »danser». Den speciella och esoteriska delen av f. har till uttalat syfte att förnya världen, vilket åskådliggöres genom återuppbyggandet av den heliga byggnad, i vilken dansen skall försiggå. Vidare tändes den nya elden, 860

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:20 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntu/1/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free