ränta tyckas lombarderna dock hafva kunnat föra en blomstrande tillvaro, men de andliga voro deras motståndare, och en prest vid namn Josse van Wulf upprättade en pantlåneinrättning i Ypern, hvilken gjorde ockrarne stort afbräck, och snart derefter, år 1572, följdes föredömet af Gillis van Weghe i Brügge, hvilken öppnade en låneanstalt, som var ett så fullständigt barmhertighetsverk, att hon kallades mons perfectæ caritatis. Af annat slag än dessa barmhertighetsverk, men likväl stridande mot lombarderne, voro de, i början af sextonhundratalet, af en viss Cobergher i ej färre än femton flandriska och brabantska städer inrättade pantlånebanker, som togo 15 procent. År 1614 hade Amsterdams Groote Bank van Leening öppnats och hans stadgar hafva bibehållit sig ända till vår tid. I Frankrike kommo de verkliga pantlåneinrättningarne till stånd först efter eröfringen af de provinser, i hvilka sådana inrättningar funnos. En förordning af hertigen af Lothringen hade, år 1630, upprättat en pantlåneinrättning i Nancy på grunder, som sannolikt kunde tjena till ledning äfven i vår tid.<footnote>A. Blaize: Des prêts sur gage. Paris, 1856.</footnote> Det var Theophraste Renaudot, den förste utgifvaren af Gazette de France och den franska tidningspressens fader, som med något egentligt allvar väckte tanken på att i Paris inrätta en Mont-de-Piété, som enligt hans åsigt borde uteslutande vara ett barmhertighetsverk, och hvarför han af Richelieu, år 1630, utnämndes till de »fattiges generalkommissarie». Den nuvarande stora allmänna pantlåneinrättningen i Paris, Grand-Mont, såsom hon kallas på det parisiska folkspråket, kom deremot ej till stånd förr än år 1777.<footnote>Maxime du Camp: Paris, ses organes, ses fonctions et sa vie. Torne Cinquième. Paris, 1874.</footnote> Redan några år förut hade en offentlig pantlåneinrättning öppnats i Prag och denna hade till föredöme en dylik i Wien, något äldre. Deremot hafva sådana inrättningar aldrig lyckats få fast fot i England, der enskilda pawn brokers ständigt haft fritt fält för sin verksamhet. I Sverige tyckes man icke hafva tänkt på någon offentlig pantlåneinrättning förr än i senare delen af förra århundradet. På 1760-talet gick kanslirådet Harald Appelbom och funderade på en lånebank i Stockholm, och år 1770 tyckes företaget hafva mognat. Han inlemnade då ett memorial till rikets ständers sekreta utskott, men af detta synes, det han icke tänkt på någon egentlig pantlåneinrättning till de mindre bemedlades förmån, utan på en lombard, för att »främja en qvickare penningcirkulation och göra den utelöpande sedelstocken till rörelsens behof så mycket tillräckligare». I anseende till riksdagens snara afslutande, hade sekreta utskottet ej tillfälle att upptaga ärendet, utan öfverlemnade memorialet till kongl. maj:ts pröfning och afgörande. Saken föredrogs i konseljen i Mars 1770, och beslöts der, att inhemta bankofullmäktiges utlåtande. Fullmäktige ansågo sig ej böra afstyrka Appelboms ansökning, men anhöllo att få del af hans plan. Utan afseende på bankofullmäktiges anhållan, gaf regeringen i Maj 1770 »privilegium för kanslirådet Harald Appelbom att utan intrång af andra få i verket sätta och underhålla den föreslagna låneinrättningen, med vilkor dock, att Appelbom skulle uppgifva sådan plan, som kunde antagas, sedan bankofullmäktige deröfver hörts». Två år derefter aflemnades planen, men förkastades af så väl regeringen, som bankofullmäktige. Dermed ansågs Appelboms privilegium hafva upphört. Frågan om en pantlåneinrättning var dock dermed ej tillintetgjord. Flere nya förslag inlemnades till bankodeputerade och visades af dem alltid till ständernas sekreta utskott, hvilket tillstyrkte ett, som hade till upphofsman majoren Höke. I detta förslag hade den fördel erbjudits kongl. maj:t och kronan, att utan någon, ersättning varda egare af en fjerdedel eller 75,000 daler silfvermynt i verkets aktier och derför erhålla en proportionerlig andel i hela afkastningen. På grund af detta förslag utfärdade Gustaf III, November 1772, privilegium och reglemente för ett »general-assistans-contor» i Stockholm, som till förmån för dem som ej voro i tillfälle att begagna sig af andra låneanstalter och »till förekommande af ocker, som de strängaste lagar