med en tredjedels procent. Låneafgifterna
kunde dess utom räknas för kortare tid än
tre månader.
Efter år 1850 lemnades icke lån å
juveler, möbler, som togo större utrymme,
och åkdon samt ej å hvilken pant som
helst till högre belopp än 66 rdr 32 sk.
banko, hvaremot inrättningen beviljades
ytterligare 50,000 till de år 1848 från
stadskassan anslagna 200,000 rdr banko.
Efter år 1858 skulle guld icke få belånas
högre än med 2 dukater och silfver ej till
större vigt än 5 lod, hvarjemte belåning
af dyrbara klädespersedlar samt handels-
och manufakturvaror skulle upphöra. År
1861 beslöts att ingen skulle erhålla mer
två lån om dagen.
Vid kontraktstidens utgång, den 1 Juli
1853, hade Stridsberg tagit afsked från
föreståndarebefattningen. Han efterträddes af
två nya föreståndare, hvilka gemensamt för
en tid af fem år ledde inrättningen. Efter
den enes död öfvertog den andre
föreståndaren ensam förvaltningen och fortfor
dermed till 1863 års slut, med den förändring
i kontraktsvilkoren, att stadskassan skulle
försträcka 2/3 och föreståndaren 1/3 af det
erforderliga rörelsekapitalet, dock med
rättighet för den senare att insätta större
andel. Å stadskassans ursprungliga
lånefond, 200,000 rdr banko, eller nu mer
300,000 rdr rmt, skulle föreståndaren
erlägga den ränta, staden för medlens
upplånande måste betala, som vid tiden för
kontraktets uppgörande var fyra procent å
hälften och fem å andra hälften samt sex
procent å det derutöfver af stadskassan
förskjutna kapitalet.
Rörelsen tillväxte oupphörligt, och
åtskilliga olägenheter uppstodo, hvarför de
ofvan nämnda inskränkningarne i
utlåningen gjordes åren 1858 och 1861. År 1863
började åter ett nytt skede för
pantlåneinrättningen, ty då bestämdes, att
stadskassan skulle
ensam förskjuta alla medel till
rörelsen och styrelsen för
stadens
drätselväsende taga inrättningen under sin
omedelbara förvaltning. Den 5 Maj 1863
utfärdade kongl. maj:t nytt reglemente,
hvilket ännu gäller. Ränta och provision
bibehöllos vid sina förra belopp, dock skulle
det få ankomma på styrelsen öfver
drätselväsendet att efter omständigheterna
nedsätta dessa afgifter vid belåning af guld
och silfver, hvilka metaller undantogos från
bestämmelserna om lånens maximum, som
vid öfriga panter bibehölls vid sitt förra
belopp, 100 rdr rmt. Det stadgades också,
att lån icke meddelas åt »enskild person,
om hvilken kändt är, att han drifver
pantlånerörelse, ehvad han sjelf eller genom
ombud till låns erhållande sig anmäler».
Tjenstemännen tillsättas af styrelsen
öfver stadens drätselväsende, förses med
konstitutorial, åtnjuta befordringsrätt inom
stadens öfriga embetsverk och äro
berättigade att efter afskedstagande, vid derför
erforderlig ålder, åtnjuta pension från
stadens indragningsstat.
Efter denna öfversigt af Stockholms
offentliga pantlåneväsendes olika skeden,
vilja vi se huru det i våra dagar står till
med allmänna pantlåneinrättningen och göra
derför ett besök på sjelfva stället.
<tab>(Forts. i nästa n:r.)
Sonetter.
Till en landsförvisad skald
(efter
Mistral).
<poem>Om Oceanens djup du hade plöjt förslagen,
Som amiral kanske du hade hamnat då;
Om vid en fakultet du kappan fått och kragen,
Du herdestaf kanske och kräkla kunnat nå;
Bakom en boddisk stäld, med rätta krämartagen
En million kanske du kunnat samlad få;
Ja, om, en dagakarl, du blott haft bröd för dagen,
Du af Guds sälla frid doek njutit i din vrå!
Men ack — du blef en skald, som strängade din lyra,
Din stämma ljöd så högt, när våldet ville styra.
Du sökte göra rent, der smutsen bott förut;
Och verlden, ständigt döf för himlasång, som klingar,
Dig jagade på flykt, för det du hade vingar
Lik fågeln i det blå, med riktadt lod och krut.</poem>
<tab>
Th. Hagberg.
