Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 1. Januari 1875
- ”Assistansen” (forts.). Stockholmsbild af Claes Lundin
- III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men alla som hänga förakta dem som
ej äro hängfärdiga, utan ligga hopkrupna i
gamla bylten. Det är
pantlåneinrättningens »proletärer», de som kanske äro så
dåliga, att de endast af nåder intagits i
inrättningen och som ej hafva hopp om
att få komma dit en gång till, under det
de vackrare kläderna pösa och äro
förvissade om att vara väl mottagna ännu
under en lång följd af år. »Förra året hängde
jag», höres en suck från ett trasbylte på
en af hyllorna, »och nu ligger jag här så
illa tillskrynklad!» Det kan således finnas
förhållanden, då man skattar sig lycklig,
i fall man hänges.
Vi gå vidare mellan dessa Stockholms
mysterier. »Om de kunde tala», säger
vår ledsagare. Visst kunna de tala. För
oss hafva de redan på kort stund omtalat
en hel mängd historier ur vår hufvudstads
lif, både sorgliga och lustiga, men de
sorgliga äro vida fler än de andra. Så vandra
vi uppför trappor och utför trappor, från
sal till sal, och aldrig tager det en ända
på kläde spersedlame och på hvad de hafva
att förkunna. Vi komma också in i det
gamla tornet, Stockholms Ȋldsta
byggnad». Der tappra krigare fordom höllo
utkik genom fönstergluggarne, fejade sina
vapen och talade om sina bedrifter, der
hänga nu i långa rader endast tomma
pelsar. Det är vargskinnspelsar och
sobelpelsar, kalmuckskinn och mårdskinn,
räfskinn, hundskinn och många andra skinn
om hvarandra. Tornet är ett storartadt
pelsvarumagasin i flere våningar. På
senare tider hafva pelsarne och muffarne
dock fått sällskap af några symaskiner.
Det kan väcka mindre glada känslor att
se varma klädesplagg pantsatta vintertiden,
men ännu sorgligare är det att se
symaskiner fängslade i tornet. Hvar äro de
händer, som satt dessa maskiner i rörelse?
Äro de förlamade af sjukdom eller hafva
de dragit sig från arbetet under ett
lättjefullt eller kanske lastfullt lif?
Längst ned i tornets djup, dit man
nedstiger genom en källarlucka, sträcka
sig förvaringsrummen för panter. Der
ligger också en gammal lös stock, hvilken
icke är pantsatt, men som har utseende
af att hafva varit nyttjad till någon
hissinrättning på tornet. Denne stock har
dock visats såsom upphofvet till vår
hufvudstads namn (!), ett skämt af
pantlåneinrättningens tjenstemän, hvilka dermed
tillfredsstält en och annan naiv fornälskare.
Det finnes nämligen de som ännu taga på
fullt allvar den gamla sagan, hvilken
förtäljer, att de husvilla borgarne i Sigtuna
efter stadens förstöring af esterne urhålkat
en stock, fyllt honom med silfver och guld,
åter tilltäppt öppningen, kastat stocken i
sjön och låtit honom drifvas af vattnet
samt att han skulle hafva stannat vid den
strand, der Stockholm med anledning deraf
bygdes. Hvad kan då vara naturligare
än att denna märkvärdiga stock, den
svenske hufvudstadens namnfader, skulle
förvaras i stadens äldsta byggnad? Huru
vida tornet är äldst af alla byggnader i
Stockholm, har dock ej fullständigt
ådagalagts.
Från dessa fornkunskapsfunderingar
skyndar man åter till den nutida verkligheten
i pantlåneinrättningen. Ännu finnas flere
våningar i pantmagasinerna att
genomvandra, ända till dess man kommer upp i
vindsvåningen, der man träffar stora
högar af sängkläder, några fina och
präktiga, »vällustens bolstrar», och andra
ytterst torftiga, ryckta kanske undan den
sjuke familjefadrens lidande hufvud för att
för tillfället skaffa bröd åt de hungrande
barnen. På huru många af dessa nötta
kuddar hafva kanske icke febersjuka
plågats och dött! Dessa usla madrasser komma
kanske omedelbart från tyfus och koppor
och annat sjukdomselände. Och likväl lär
aldrig någon smitta hafva meddelats åt
den som inom inrättningen handskats med
dessa sängkläder.
I samma afdelning inrymmas också
sämre panter af jern och koppar, hvilka
ej äro allt för tunga att bära, taflor och
speglar. Af stora speglar finnas ej
särdeles många, men desto fler af små
toilettspeglar och- i synnerhet s. k.
»pigspeglar», som skina i oändliga rader.
Huru länge stanna panterne vanligtvis
i allmänna pantlåneinrättningens
magasin? Sex månader lär vara medeltalet, och
detta gäller om såväl bättre som sämre.
Det minsta belopp, som nu får lånas, är
1 kr. 50 öre, men i medeltal går hvarje
lån till 9 kr. Efter året och derpå
följande »respitmånad», i allt 13 månader,
är inlösningsrätten förlorad. Till medlet af
sistlidne November hafva omkring 107,000
panter sedan förlidet års början förvarats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Sep 29 00:01:31 2026
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nu/1874-75/0110.html