Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 1. Januari 1875
- ”Assistansen” (forts.). Stockholmsbild af Claes Lundin
- III
- IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3,500 och tillägg för innevarande år 350;
inlösningskassören, som äfven är
auktionskommissarie, i lön 3,000, tillägg 300 och
missräkningspenningar 400; pantinspektoren
i lön 3,000, tillägg 300 och till biträden
600; tre kontorsskrifvare i lön hvarje 1,600,
tillägg 400; tre yngre kontorsskrifvare i
lön 1,400 och tillägg 350; värderingsman
för ädla metaller i lön 2,000, tillägg 500;
vice värderingsman för d:o i lön 1,500,
tillägg 375; värderingsman för kläder m. m.
i lön 1,200, tillägg 300; vice d:o d:o i
lön 950, tillägg 250; vaktmästarne äro
aflönade, med tillägg för detta år, från och
med 1,100 till och med 850; ett
polisombud åtnjuter 700 samt 150 kr. af
poliskassan. Till extra biträden betalas
3,500 kr.
IV.
Motsvarar allmänna
pantlåneinrättningen i Stockholm det med henne afsedda
ändamålet? Kan genom henne förekommas,
att de fattigare klasserna vid tillfällen af
verkligt penningbehof vända sig till
personer, som genom ruinerande lånevilkor
bringa dessa behöfvande i fullkomligt
armod? Det torde vara svårt att kunna svara
ett ovilkorligt ja på den frågan. Ehuru
allmänna pantlåneinrättningen gör hvad
hon kan för att uppfylla sitt ändamål samt
fastän hennes ränta är endast 10 procent
årligen,[1] har flertalet af de lånebehöfvande
heldre vändt sig till enskilda pantlånare.
Orsakerna äro här ofvan påpekade. Då
den allmänna inrättningen svårligen eger
förmåga att hindra de enskilde pantlånarne
från att hos henne låna på de af dem
mottagna panter, och hon derigenom mot
sin uppgift och i strid med egen önskan
gör sig till ockrarnes förläggare, kan hon
således ej fullständigt uppfylla sin
bestämmelse.
Detta har ock länge insetts, och redan
vid 1823 års riksdag framstälde en
reservant i statsutskottet, öfverstelöjnanten
Hierta, det förslag, att
generalassistanskontoret borde ersättas genom enskilda,
reglementerade pantlånekontor, som nöjde
sig med måttlig ränta. Samma önskan
har sedermera ofta försports, men hittills
icke ledt till någon följd, om man
undantager den från enskild företagsamhet
utgångna pantaktiebanken. År 1867 väcktes
af L. J. Hierta förslag hos
stadsfullmäktige, att utvidga och inrätta filialkontor
till allmänna pantlåneinrättningen, men
förslaget förkastades, hvaremot en komité af
fem personer (hrr F. A. Billbergh, H.
Davidson, A. Glosemeyer, grefve F. v. Rosen
och J. Sjöberg) nedsattes för att få
undersökt, huru vida bolag kunde härstädes
bildas af män med medborgerligt anseende för
att utrota ockrandet på den fattigare
befolkningen och förekomma att allmänna
pantlåneinrättningen droges från sitt
egentliga ändamål.
I slutet af år 1870 inkom denne
komité med sitt utlåtande, som föreslog, att
pantlånerörelsen skulle öfverlemnas åt den
enskilda företagsamheten och i
öfverensstämmelse dermed aflemnade ett förslag till
allmän lag för denna rörelse i hela riket,
hvilken lag skulle göra missbruken från
enskildas sida omöjliga. Komitén hyste
den åsigt, att ett stort bolag kunde
bildas i Stockholm för att genom kontor
i de särskilda stadsdelarne täfla med de
enskilde pantlånarne. En ledamot af
komitén, kommersrådet Sjöberg, var dock
icke af flertalets åsigt, utan önskade, att
stadens pantlåneinrättning borde utvidgas
genom inrättande af till henne hörande
afdelningskontor på malmarne. Komiténs
utlåtande ledde icke till någon följd i den
önskade riktningen, men frågans utredande
öfverlemnades åt en ny komité, bestående
af endast tre personer (hrr G. Lagerstråle,
A. Carlström och N. Werner), som i
sistlidne November till stadsfullmäktige
inlemnade sitt förslag. Detta innehåller icke
några genomgripande ändringar, utan anser
att pantlånerörelsen i Stockholm nu mer
kommit in på en bättre väg, sedan
pantaktiebanken börjat sin verksamhet.
Utlåtandet fäster uppmärksamhet vid att de
enskilda, okontrollerade pantlånarnes
(rättare ockrarnes) antal aftagit samt att de
nu mer också nöja sig med mindre ränta.
Några filialafdelningar från den allmänna
inrättningen anse komitterade icke vara
nödvändiga i Stockholm.
[1] Aktiebolaget för pantlåning i Göteborg tager 12 proc., assistanshuset i Kjöbenhavn och allmänna
pantlåneinrättningarne i Köln, Aachen och Haag också 12, i Berlin 12 1/2, i Paris 9. Straffräntan för den
13 månaden är i Stockholms allmänna inrättning 1 och auktionskostnaden 3 proc. förutom en slagafgift
af 10 öre stycket för hvarje pant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Sep 29 00:01:31 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nu/1874-75/0113.html
