- Project Runeberg -  Nu : månadsskrift / Årg. 1. 1874-1875 /
106

(1874-1877) [MARC] With: Johan Grönstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1875 - ”Assistansen” (forts.). Stockholmsbild af Claes Lundin - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De sist nämnde komitterade tyckas dock
icke fästa sig dervid, att ockrarnes antal
nog kan stiga igen, i fall folkets
arbetsförtjenst åter minskas, samt att då sannolikt
icke underlåtes att ånyo höja räntan,
hvarjemte allmänna pantlåneinrättningen, såsom
det nu är stäldt, fortfarande kommer att
mot egen vilja vara ockrarnes förläggare.
Med anledning deraf kunna vi icke
underlåta att något närmare omnämna huru de
enskilde pantlånarne gå till väga.

Några lemna lån på ett år, andra på
endast sex månader samt på de mest
betungande vilkor. En pantsedel från en
sådan s. k. »pantlånebank» har ordagrant
följande lydelse: »N. N. har härmed under
N:o ... utlånat kronor.... och derför
såsom pant mottagit..........som mot lånets
inbetalning jemte ränta å fem (5) öre i
månaden på hvarje krona får vid anfordran
utlösas senast sex månader härefter; men
kommer panten efter en månad, så vida
den nämligen icke inom denna tid utlöses
eller omsättes, och är af beskaffenhet att
mottagas å allmänna pantlåneinrättningen,
att mot en särskildt tillkommande
omsättningsafgift af femtio (50) öre derstädes
belånas, hafvande låntagaren i sådant fall
att emot detta lånebevis infriande utbekomma
allmänna pantlåneinrättningens lån och ränta
å omförmälda pant jemte tillhörande
pantsedel, hvarjemte iakttages, att räntan
endast månadsvis beräknas, utan afseende
sålunda om lånet före tilländalupen månad
inbetalas; att vid lån, der ören jemväl
förekomma, räntan å dem skall erläggas
såsom för full krona, äfvensom att vid
mindre lånebelopp än två kronor räntan
derå likväl icke får understiga tio öre».

Den som icke närmare tänker på saken
tror kanske att pantlånaren alltid tager
den höga räntan blott för en månad och
att låntagaren sedan får betala endast efter
den låga, som gäller vid allmänna
pantlåneinrättningen, men detta är ingalunda
alltid förhållandet: så länge panten är
outlöst, beräknar den pantlånare, som utfärdat
ofvan nämnde pantsedel, 5 öre på kronan
i månaden, d. v. s. 60 proc. om året, fastän
han sjelf på allmänna pantlåneinrättningen
för samma pant erlägger endast efter 10
proc. årlig ränta. Han tager dessutom en
s. k. insättningsafgift af 50 öre. Har
han lemnat ett lån på 2 kr. 10 öre, hvilket
ju icke är omöjligt, räknar han ränta
likväl efter fulla 3 kronor. Han svarar ej
heller för panten, om denne genom brand
eller inbrott förloras eller får skada, »som
af råttor och mal möjligen förorsakas»,
allt efter hvad den tryckta pantsedeln
upplyser. Sker icke utlösning af panten inom
sex månader, har låntagaren förverkat sin
löserätt — och erhåller ej heller något
öfverskott, äfven om panten skulle säljas
till aldrig så mycket mer än hvad derpå
lemnats i lån.

Skulle några pantlånare ej taga högre
ränta än allmänna inrättningen för den
tid panten står der, kunna de likväl genom
åtskilliga konstgrepp få upp omkostnaderna
till betydlig höjd.[1] De värsta af alla lån
äro de s. k. »veckolånen». Det finnes
nämligen personer, som regelbundet hvarje
måndag låna på sina helgdagskläder och utlösa
dem hvarje lördag, meu derför till
pantlånaren betala 6 öre för hvarje krona,
d. v. s. 312 procent om året, förutom 2
öre i veckan för pantsedeln. Ett annat
för låntagaren ruinerande och pantlånaren
vinstgifvande företag är då den förre hos
den senare pantsätter allmänna
pantlåneinrättningens lånesedel, hvilken kanske
förut är genom den enskilde pantlånaren i
inrättningen belånad. Vi veta att en


[1] I Aftonbladet den 9 Juni 1870 läses följande: »Den 18 Oktober 1869 belånades hos en pantlånare
i Klara församling en väst och erhölls derå två riksdaler. Den 16 Febr. 1870 ville egaren återlösa sin
pant, men erhöll i dess ställe en assistanssedel samt fick godtgöra pantlånaren enligt nedanstående
räkning:
Kapital rdr 2: —
Ränta för en månad » — 12.
Pantbeviset » — 2.
Transport till assistansen » — 50.
Omslag » — 25.
För sedeln (troligen assistansens) » — 10.
Belåningen i assistansen gaf endast 1:50, alltså 3 månaders ränta för 50 öre » — 6.
Summa rdr 3: 9.


För detta pris fick egaren sin väst igen, d. v. s. emot — 163 1/2 proc. ränta. Af påökningen
1 rdr 9 öre tog assistansen endast 4 öre, pantlånaren resten».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Sep 29 00:01:31 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nu/1874-75/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free