som den närvarande är det enda användbara.» Emellertid tyckes patriotiska föreningen att börja med hafva arbetat både väl och lyckligt, ty redan år 1831 stiftades en Provincial-förening i Jemtland, som föranstaltade sina första täflingar, i såväl galopp som traf, den 5 Juli samma år å Frösö lägerplats i närheten af Östersund. En annan provincial-förening stiftades i Skaraborgs län den 23 Juni 1833, vid hvilket tillfälle dess första kapplöpning egde rum å Axevalla hed. Under de följande åren förlades deremot kapplöpningarne till Sköfde, der de höllos samtidigt med den hvarje höst förekommande stora remontmarknaden och lära hafva lockat en stor mängd åskådare, samt vunnit mycken popularitet inom provinsen. Redan år 1835 tyckas dock föreningens ledamöter inom Skåne önskat bilda ett särskildt af kommiterade i Stockholm oberoende sällskap. Detta motarbetades väl till en början af många och goda skäl, men då sedermera, efter hvad det tyckes år 1838, Patriotiska föreningens verksamhet upphörde, och samtidigt dermed förmodligen äfven provincial-föreningarne i Jemtland och Vestergötland, konsoliderade sig den skånska filial-afdelningen till ett särskildt sällskap, hvilket ännu under en följd af år uppehöll kapplöpningarne der uti provinsen. Grefve Hans von Fersen afled den 15 April 1839. De bland hans efterlemnade papper befintliga »Patriotiska föreningens för Sveriges hästkultur» handlingar och räkenskaper gå ej längre än till 1838, hvadan det tyckes vara sannolikt att föreningen kort derefter upplöstes. * Då kapplöpningsprincipen efter en nittonårig skendöd ånyo år 1866 återväcktes till lif, hvilka voro de medverkande orsaker som bidrogo till att den svaga plantan ej genast föll ett offer för okunnighetens och fördomarnas skoningslösa ifver, utan tilläts att uppväxa till en kraftfull telning, utgörande sina vårdares stolthet och förhoppning? Rikedom och makt stodo ej vid den späda varelsens vagga, den stora allmänhetens välvilja och den okunniga hopens sympatier ledsagade ej dess första stapplande steg, de stora, organen för frihet och upplysning gjorde allt sitt till att förqväfva dess utveckling och inhölja i mörker dess framtid. Hvad var då anledningen till att denna styfmodersblomma på den karga svenska jorden ej frös till döds under likgiltighetens frostbitna hånleende? Helt enkelt den omständigheten, att stora sanningar aldrig dö, om de än tillfälligtvis råka i glömska. Bidragande omständigheter voro utan tvifvel de inom landet lättade kommunikationerna, som möjliggjorde samverkan mellan det lilla fåtal redan från början den goda saken principielt tillgifna personer, hvilka voro spridda här och der i landet. En ännu större anledning torde få anses hafva legat uti utlandets, och särskildt Preussens exempel. Preussen var af alla de länder, hvilka gjort något egentligt framsteg uti sin hästafvel och sin sport i öfrigt, det som var oss närmast; dess förhållanden voro mest lika våra egna; personer här i Sverige funnos ännu, som med sina egna ögon åsett och till och med aktift deltagit uti den tyska sportens barndomsförsök; man var ännu i Preussen hänvisad till samma resurser som våra för att höja och uppfriska sin hästafvel, nämligen importen af utländsk materiel; med ett ord, vi sågo uti Preussen ett färskt exempel i vårt närmaste granskap; ett exempel, som endast behöfde troget kopieras, för att efter all anledning gifva liknande resultat — och så greps verket an. Redan från början fullt beslutet att icke för en tillfällig framgång uppoffra systemets stabilitet, och tagande en lärdom af »Patriotiska föreningens för Sveriges hästkultur» misslyckade försök, stadfäste Allmänna Svenska kapplöpnings-sällskapet såsom sin förnämsta grundsats att dess sträfvanden alltid och under alla förhållanden skulle hafva till sitt ögonmärke den svenska sportens och hästafvelns höjande på en fullt nationel grund. Sällskapet höll sitt första sammanträde år 1866 den 28 Juni uti Lifgardets till häst ordresrum och bestod vid sitt första bildande till största delen af yngre kavalleriofficerare, hvilket skulle kunna gifva oss en osökt anledning till den sammanställning, att om preussiska regeringen ansett sig böra kraftigt understödja hästafveln för att derigenom skaffa sig ett godt kavalleri, så har i Sverige kavalleriet gifvit vederbörande en