Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari - Du vet! af Edvard Bäckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du vet att hvem bland oss Du till mötes går.
Att hvem som hör din stämma förtroligt hviska,
Han känner sig föryngrad med sexton år
Och det är maj och vårvindar susa friska...
Du vet att lifvet skiften och offer vill,
Att pröfning blott ger eviga rikedomar,
Att skugga höfs och hör liksom enkom till
Hvar näktergalen slår och konvaljen blommar.
Du vet också att sången i nödens stund
Oss ger ett par af skimrande andevingar
Och för oss hän till aningens Mamreslund,
Der Gud är med och smärtan som hymn förklingar.
Du vet att sångmön räknar ej ut sin sång
Med flitig sträfvan allt intill sena qvällen,
Men är ett barn, som plötsligt på skogens gång
Ser marken röd af lockande smultronställen
Och samlar, samlar skatten med glädjeskrik
Att den i hemmet skall så välkommen blifva! —
Du vet hur ljuft det kännes att vara rik,
Hur sällt det är att få för att kunna gifva.
Så gif ditt solsken — slösa din värmes lif,
Du vet hur högt vi jubla åt dina sånger,
I dem, hur Du är fjerran, dock när oss blif,
I dem kom till oss åter och tusen gånger!
Du vet att hjertan just när de vidga sig
Ha ondt om ord och bruka dem aldrig väga.
Du vet ju allt: Du vet att vi älska Dig
Och detta — detta var det jag ville säga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
