Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 5. Maj
- Onkel Göran, af Amanda Kerfstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
sol på hvardera sidan derom uppbar hvar sin fyragrenig armstake.
Alla ljusen voro tända. Onkel Göran fortsatte till matsalen, som
låg nästintill. Äfven den strålade af ljusen från den stora kronan,
som hängde öfver det rikt dukade matbordet. Det var en stark
kontrast mellan rätternas flertal och gästernas fåtal, ty Onkel Göran
satt der helt allena, och lät under tystnad servera sig afbetjenten,
som stod bakom hans stol. Han åt blott litet, och då han
slutligen häftigt sköt stolen tillbaka och reste sig upp, kunde man undra,
hvartill all denna lyx tj enade, då den fick så litet erkännande.
Han återvände till salongen och slog sig ned i soffan.
Betjen-ten följde honom.
»Nå väl, Jean,» sade Onkel Göran, »det är min tur att göra
insatsen i afton.» Och med dessa ord slog han ut ett kort och
tömde sin börs, en handfull silfvermynt derpå.
Det var tric-trac som spelades, och under några minuter
hördes endast det dämpade ljudet af tärningarnes fallande och
brickornas flyttande på den gröna mattan. Jean förblef hela tiden
stående.
»Det är åtta år nu, Jean, som du varit nästan mitt enda
sällskap,» sade slutligen Onkel Göran. »Jag undrar om du var en lika
stor skurk det första året, som du är nu.»
»Nog voro anlagen lofvande fastän kanske icke fullt så
utvecklade,» sade Jean med ett löje.
Dagen förut skulle dessa ord endast snuddat förbi Onkel Göran.
I dag skuro de honom i örat på ett obehagligt sätt. För första
gången kanske i hans lif erfor han ett obehagligt medvetande om
förnedring.
»Och livet du hvad de kalla dig vid gården här?»
»Det är åtskilligt det, herr baron. Menniskorna hafva så svårt
att sentera förtj ensten här i verlden.»
Det gamla ordspråket: »sådan herre, sådan dräng», rann Onkel
Göran i hågen. Men sofismerna läto ej alldeles så bra i betjentens
mun, som i hans egen.
»De kalla dig blodsugaren,» sade han emellertid högt, »och jag
misstänker att namnet icke är illa valdt. Man hatar dig här, Jean.»
»Jag kan just icke skylla mig sjelf för något öfverflöd på
kärlek, jag heller,» sade Jean.
»Ett präktigt kast,» sade Onkel Göran. »Du tänker vinna i
afton också, märker jag. Apropos, hur mycket har du samlat på
desss aftonunderhållningar, Jean?»
»Äh, det är väl några hundra kronor,» sade Jean vårdslöst.
»Du ljuger,» ropade Onkel Göran skarpt, »det är femtusen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Sep 27 20:04:16 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nu/1877/0182.html