- Project Runeberg -  Nu : månadsskrift / Årg. 3. 1877 /
296

(1874-1877) [MARC] [MARC] With: Johan Grönstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September - Gamla ungkarlar, af Anders R—n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296 inträda i de gamles. Att säga att de förre äro sådane, som ännu söka, de senare sådane, som upphört att söka den nyss omnämda fyllnaden af en maka, skulle nog kunna låta såsom teoretiskt riktigt, men vederlägges af det faktum, att många öfverårige, sig sjelf ve till straff och andra till varnagel, fortfarande gå och spekulera och fjäska och bära sig åt som narrar, i det fåfänga hoppet att lef-nadens ur skall låta rucka sig att gå långsammare till deras förmån. Lämpligen torde derför det femte tiotalet af en ogift mans lif kunna bestämmas såsom det, hvarunder han öfvergår till de gamle ungkarlarnes krets, den ene några år förr eller senare än den andre, men dock så tämligen allmänt, att den gamle ungkarlen senast vid femtio års ålder kan anses fullt färdig. Och de affall från ungkarlslifvet till det äkta ståndet, som derefter förekomma, äro verkliga undantag, grundade mera på förståndets beräkningar än på hjertats ingifvelser, mera på behof af hjelp, än på åtrå efter lycka. De gamle ungkarlarne äro i antal vida underlägsne de gamla flickorna, och likväl äro de, särdeles inom samhällets högre och bildade kretsar, alt for många. Deras relativa fåtalighet beror icke blott på qvinnornas rätt betydliga flertal i det hela, till följd hvaraf, äfven om alle mogne män i vårt land trädde i äktenskap, ändock ett öfverskott skulle uppstå af nära trehundratusen qvinnor, som vore dömda till ett ständigt jungfrustånd. Det beror vidare derpå att mannens utsigter till en äktenskaplig lycka, på grund af hans senare utveckling och större förmåga att bibehålla sig, i allmänhet kunna anses utsträckta minst tio år längre än qvinnans, hvarför han ock vida senare inträder i de gamle ungkarlarnes klass än hon i de gamla flickornas. Och likväl utgöra de gamle ungkarlarne ett alt för stort antal. Celibatet måste nämligen, både ur sedlig och politisk synpunkt, betraktas såsom ett abnormt tillstånd, och behöfdes något bevis derför, skulle det lynne och den lifsuppfattning, som utmärka de fleste deråt invigde äldre män och en stor del också af de gamla jungfrurna, kunna åberopas såsom bevis derpå. Kommer man dertill i håg att hvarje ogift mogen man dömer ytterligare en qvinna — utöfver de trehundratusen af försynen dömda — till ett ogift lif, så finner man att hans skuld är så stor, att den tanke, jag en gång hört en högt stående ämbetsman framkasta: att hvarje tretioårig ungkarl borde åläggas en särskild skatt, som skulle användas till mildrande af de ogifta qvinnornas ofta sorgliga öde, ej förefaller alt för paradox. Jag är dock långt ifrån så oegennyttig att uteslutande eller ens hufvudsakligen för qvinnornas skull beklaga ungkarlarnes i alla händelser ganska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 27 20:04:16 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nu/1877/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free