Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 11–12. November–December
- I fattigstugan, af Amanda Kerfstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
donet var utom synhåll. Då vände han hästen och red långsamt
fram till stället, der Trine kastat sig af.
Hon låg nästan dold af det höga gräset, med ansigtet begrafvet
i ett högt tistelstånd och snyftade, som om hennes hjerta velat brista.
Han hoppade af.
»Hur är det med dig, Trine», sade Erik i öm ton. »Har du
skadat dig mycket?»
»Inte!»
»Men kära hjertandes du, gråt inte så fasligt.» Han sträckte
ut handen för att hjelpa henne. »Kom upp och var glad igen nu,
Trine lill.»
»Rör mig inte,» snyftade hon. »Det kanske inte heller passar sig.»
»Det var ju för din skull och inte för min, jag sa’ det ordet,»
sade han godmodigt.
»Har du läst sagan om lilla sjöjungfrun, du Erik? Vet du
hvarför det skar i hennes fötter som skarpa svärd vid hvart steg,
hon tog? Men det är detsamma», fortfor hon resande sig upp och
aftorkande sina tårar. »Fattigstugan är god nog för mig, stackars
hittebarn, som jag är.»
»Än en gång Trine lill,» sade han allvarsamt,» gör mig inte
ledsen i dag, ty jag kommer för att bjuda dig farväl på lång tid.
Jag skall resa till landtbruksskolan i morgon, för mor har fått i
hufvudet, att jag ska’ sköta gården efter nya methoder, när jag blir
myndig och ska’ öfvertaga den. Så nu får jag inte se dig på tre
hela år, Trine, och när jag kommer igen, så är du sjutton år, stora
flickan.»
Hon såg på honom med bestörtning och förskräckelse målade
i hvarje drag af sitt talande ansigte.
»Du borta i tre år,» sade hon med en röst, som om slaget
döf-vat henne med ens. »Och när du kommer igen, så är du en rigtig
herre!»
»Så du vill inte ge mig betyg på det, nu inte,» sade han
skrattande.»
»Ah nej! Nog är du rikare än alla herrarne i socknen
till-sammantagna, men du är ändå inte annat än en bondson. Och inte
kan du stort mer än jag, för vi ha ju gått i samma skola, vet jag.
Men då — då blir det något helt annat.»
»Trösta dig Trine, för iag tänker aldrig bli någon herre, och
aldrig tänker iag heller glömma’ dig. Men så får du inte heller
O v O O 3 0
glömma mig.»
Hon såg på honom med förebråelse i sina stora, mörka ögon.
»Hm,» sade hon. »Var det likt det!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Sep 27 20:04:16 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nu/1877/0376.html