Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 11–12. November–December
- Långa bref om en kort resa, af N. P. Ödman
- III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
»Ja! det er sant! Det var storpænt», svarade gubben hjertligt
skrattande.
»Ah! di sang så vackert, desse Svenskene», instämde alla
»Jen-terne, som nu med husets dotter i spetsen samlat sig kring gubben
och oss vid fönstret.
»Men synger ni icke i Norge lika mycket? Jeg tycker ni icke
skulle kunne se er omkring, uden att synge, så att det gaf echo i
bergen.»
»Ah nej! vi er ikke så færdige til att synge i Norge. Fjeldet
hviler for tungt over os.»
»Deres Bjerge är det skjönneste jeg vet, och jeg kan synge en
Sang om dem» sade jag, och så sjöng jag igen »Norges bedste Wærn
og Fæste», så att det skallade i bergen. Det förvånade och gladde
dem synbarligen, att jag kunde en norsk sång. Lifvad, som jag
var, sjöng jag sedan ett par muntra svenska folkvisor: »Tänker du
att jag förlorader är» samt »Två vänner de gör ett par», hvilka båda
så roade gubben, att han slog takten med knifven mot bordet; och
flickorna fnittrade och skrattade bakom sina förkläden både åt
visorna och oss. Min reskamrat stod hela tiden belåten vid min sida,
och jag tror att han gladeligen skött andra stämman, om han
kunnat.
Gubben steg nu ändtligen opp från bordet, och då jag prisade
hans goda aptit på qvällen (kl. var omkring 7) upplyste han, att
detta var det femte målet för dagen, och att han ännu hade ett
qvar vid 9-tiden; och han uppräknade derefter på fingrarne, under
jenternes och vårt skratt alla målen med deras olika namn från det
tidigaste på morgonen till det sista på qvällen. Jag är ledsen att
jag ej kan återgifva detta lilla roliga föredrag.
Han följde oss derpå till en utsigt ett stycke bakom byggningen.
Från sjelfva gården bortskymdes nemligen fjorden af träd. Under
vägen lärde jag mig allt mer att tycka om den hederlige norske
bonden, som med den största trohjertenhet talade om, hur han höll
af sitt Norge, hur lycklig han var på sin gård, och som i allt hvad
han sade röjde en ärlig gudsfruktan. Sådana bönder är det som
skola utgöra en sund kärna i Skandinavien. Sedan vi under några
ögonblick beundrat utsigten, som var öfver all beskrifning vacker,
återvände vi under vänligt samtal till gården, skakade hjertligt hand
med Ole Andersen och ropade »farvel» inåt köksfönstret, hvarifrån
vi fingo hjertliga nickningar och »farvel» till svar, och så foro vi
vidare.
Vi åkte nu till Svangstrandsvejen, och du kan ej tänka dig, om
du ej sjelf sett den, hur herr lig den är. Vägen gick fram på en af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Sep 27 20:04:16 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nu/1877/0417.html