Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sjönko in till knäet, stundom ända till
magen. Men varma hlefvo de, fast, rockar
oeli byxor skramlade frusna omkring dem.
Det började mörkna och gossarne hade iinuu
en ganska lång väg hem. dessutom kunde
de gå vilse i mörkret.
,.Jag hör yxhugg11 utropade Gustaf
plötsligt. „Då äro vi nära någon stuga*.
„Nej“, sade Bruno, „det är Ahola-Matti
som hugger tjärved. Vi hafva gått, cu
krokväg, men det är detsamma, nu äro vi
räddade*.
Matti blef mycket förvånad då han såg
de tre bröderne oeli hörde hvad som häudt.
Han skickade genast sin lille gosse att
visa dem närmaste vägen till Ahola och
till-lade: „badstugan borde just vara färdig
härvidlag. Vänta på mig, jag kommer strax
hctn och då för jag er fram till herrgården
med min liiist*.
„Tack. tack“, svarade gossarne och tr.ckte
Mattis hårda, kådiga hand ined stor
hjert-lighet.
Nu vandrade de med snabba steg efter
den lille trnsigc pysen, som så käckt gick
förut, lemnandc breda, rutiga spår på vägen
efter sina „tallukkor“.
Ahola- gumman hade ganska riktigt en
skön badstuga i ordning och Icoin sä vänligt
och moderligt gossarne till hjelp, afklädde
deras stelfrusna kläder, kastade bad, gned och
basade dem af alla krafter, tills de sågo ut
som kokta kräftor.
Icke liknade badstugan just mycket det
stora, ljusa rum de vöro vana vid på
herrgården. Väggarne voro kulsvarta, luften
nästan bäslc af rök och eu liten, liten glugg
utan glas, förestälde fönster, ålen ack, hur
de njöto af värmen och livilan! Hvar skulle
de emellertid nu få kläder? Gumman gick
lietn oeli sökte fram hvad huset förmådde.
Georg fick den äldste gossens helgdagsbyxor
och rock, men de andra sönerne på Ahola
voro icke så väl försedda. Kalle stackare
egde icke mera äu ett trasigt par med hål
både bak och fram, uppe och nere. Oeh
lille Perttuli lefde ännu i skjortåldern. Han
var sex år gammal och hade hittills
sprungit. omkring i sin lilla hlårgarnskjorta både
vinter och sommar. Fanns ej annat råd, än
att taga fram torparfars kyrkkläder åt Bruno,
oeli Gustaf fick nöja sig med gummans kjol
och tröja. Sålunda utstyrda inträdde (le
unga herrarne i Ahola stugan, begapade af
fyra par runda barnögon. Nu ställde den
vänliga gumman en bänk framför bordet,
den beskäftiga lilla Lena öste upp ett
duktigt stenfat fullt med mjöl välling ur grytan
och ställde fatet på bordet, jernte tre stycken
triidskedar. Husmodren uppmanade dem att.
äta. Då hon såg Georgs blickar som
spanande foro öfver bordet, tilläde hon leende:
,.ja, Georg ser efter mjölken, men det hafva
yi ej haft på tre månader. Snart hoppas
jag dock att vi få, bara nu Purapula bär.“
„Och då få vi hålla kalfven, om det är en
kokall". skrek Kalle, glömmande sin
blyghet för denna glada förhoppning.
„Jag kan inte äta det här“, sade Georg
på svenska.
„Åh skäms*, svarade Bruno, i det han
tappert stack skeden i vällingen. „Hon skulle
ju bli ledsen. Detta måste de äta hvarje
dag i flera månaders tid, skulle vi då ej
kunna göra det en gång? Hon menar ju
så väl.*
Georg blygdes och grep, äfven lian, en
sked. Huru det nu var, smakade det, de tre
kamrat,erne ganska väl, tack vare den
ansträngande marchen, den kalla duschen och
det varma hadet. Dessutom hade de ingen
ordentlig middag ätit, i dag. Nu kom också
Matti från badstugan och sedan han förtärt
ett väldigt fat välling, giclc han ut att spänna
för sin liiist,. Pojkarne stufvades nu in i
fållar och ryor, och inom cu qvart timme
voro de hemma, ty gubben Matti sparade icke
sin häst vid sådana tillfällen som detta.
Stor förundran der hemma, prat och
frå-gorl Alla barnen talade om hvarandra.
Mamma gaf Matti ett glas punsch och en
mark för besväret, och så reste lian hem med
Ahola familjens söndagskläder, hvilka gjort,
en liten tur till herrgården.
Nog sofvo skidlöparne ovaggade den
natten.
Georg, lian kunde emellertid ej glömma
qvällsvarden på torpet och frågade mamma
i förtroende, om hon icke kunde afstä
någonting ur sitt stora skafferi.
„Ja gerna*, svarade mamma, ..livad skulle
du vilja hafva?*
„Nå, ser du mamma, när de nu hade
baraste vattvälling oeli bröd, och jag märkte
- — e~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
