Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack. 1111 förstod jag, det var derför han
var ledsen: stackars lille spel-Johan. — Det
namnet skulle han icke längre göra skäl för".
Ändtligen efter tre timmars väntan hörde
jag vagnsbuller. Klockan var tolf pä nat
ten. Jag lutade mig tätt intill rutan och
stirrade ut i mörkret. Rigtigt, Åkdonet
stannade nedanför p;\ landsvägen, ocli en herre
hoppade ur. Jag hörde snart hans steg
utanför dörren. ,.IIar ni inga ljus här1, sade
han när han kom in ‘. Skynda sig då ner
till gården efter. Lägg benen på ryggen".
Men när hon smällde till dörren flammade
elden upp, fiolen brann ocli lågade. Jag
ställde mig för, så att Johan inte skulle se det.
..IIur är det, min lille man?" sade
doktorn sedan han fått af sig kuppan, „venstra
armen ser jag. Ingenting annat?"
,,Nej",sade Johan ,,<let är viil nog med det1.
„Kry i målet ‘ sade doktorn och skrattade,
lian började nu plocka i siu instrumentlåda
Gumman kom tillbaka med två ljus men
slank genast ut igen. Jäg skulle haft lust
att göra så ined, men tyckte icke det
passade sig att gå.
..Ocli det här är miu enda bjelpraln," sade
doktorn och spände Ögonen i mig. ,,Ret var
just. inte mycket att skryta med.“
..Skall jag springa ned efter någon",
föreslog jag.
„Åli nej, vi reda oss nog på tu man
hand", sade han. ,,Så der ja, håll nu i ljuset11
Jag gick fram till bädden och höll staken
öfver Johan. Jag begriper icke ännu i denna
stund hur han kunde begära det, eller hur jag
kunde göra det.. Men jag gjorde det, emellertid.
Niir han vecklade tipp klädet klippte han
ett par gånger i trasorna.
„Vnr så god och gör ej illa västen" sade Johan.
Doktorn skrattade „Du är en liten
duktig parfvel du," sade han, .men västen deu
får allt. stryka med detr. och i detsamma
klippte han upp den öfver axeln.
Tllvad ska’ uu mor säga14, sade Johan.
Nar klädet, var afveckladt, visade sig en
be-dröfiig syu. Hela niuskelhylsau på öfre
underarmen var bortsliten och fingrarne sägo
jemmerliga ut.
„Så der ja", sade doktorn, »det, här går
nog bra det Håll uti armen hiir om
handleden min flicka, men stadigt, utan att rycka
till’4, Jag gjorde som han sade. Med ena
handen höll jag ljuset ocli ined den andra
om deu lilla magra handleden.
„Det är bra. häll nu bara säkert. Så der,
blunda nu.44
Jag blundade en god stund Inte ett ljud
hördes, mer än eldens sprakande och farfars
snarkningar. Spel Johan höll sig tappert,
Niir jag såg upp voro två fingrar borta och
öfver,armen var mycket, uppsnyggad. Nu
började omläggningen af bandagerna. Jag stod
ocli lyste honom fortfarande och beundrade
hur nätt och fint han gjorde det. Inom
några ögonblick var arinen så prydlig som
den vackraste docka.
Niir det var gjordt, böjde sig doktorn ned
öfver Johan, strök håret ur pannan på honom
och sade: ..Du bar en mans hjerta i ett barns
kropp, min gosse. Var alltid modig, men
aldrig mer öfvermodig som du var när du
skaffade dig det der fula tniirket. Tack miu
flicka, du var heller inte så oiifvcift.
Stackars lille Johan fick ligga många veckor
innan såren läktes. Våren fick han inte
mycket godt af det året. Men han blef dock
slutligen bra igen. När han första gången
kom ned till bruket höll morbror följande
korta och kraftiga tal för honom.
.Nu borde du, min kära Johan, egentligen
ha en risbastu, för att du var olydig, men i
betraktande af att du haft tråkigt ändå, så
att du uog minues det eu god tid, så skall
du i stället få den här.44 Dermetl gaf han
honom en sparbanksbok ined tusen kronor i.
.Riintnn kan räcka till husrum åt honom
ifall han inte blir rigtigt arbetsför14, sade lian
åt mig med fårar i ögonen. Men arbetsför
blef han, en rigtigt duktig karl ändå. Han
bodde i den lilla stugan, när jag helt nyligen
besökte honom. Ilan hade allt en stor
till-gifvenhet för mig sedan jag hållit ljuset öfver
honom Nu var han gift ocli liade sjelf barn.
Han såg mycket skälmaktig ut, niir han tog
fram någonting ur ett skåp och visade mig.
Det var en fiol af samma konstruktion som
hans egen „Jag vet inte hur det är, det måste
ligga i blodet1\ sade han, „Men pojken miu
är lika tokig i att spela som jag var Men
vid forsen lår han inte sitta, för jag liar lärt.
honom att barn ska’ tro stort foik. niir de
säga att någonting är farligt14.
(S I u t.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
