Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o O
ILLCSTBKRAD BARNTIDNING. 3
verldsexpositionerna, der sköna taflor frän
alla verldens länder sammanföras till täflan,
en tafla, framför hvilken man stannar med
förtjusning. — Hvad hon är vacker! Hvad hon
är frisk! Man känner främmande dofter af
björk och tall, man ser okända blommor
spira upp ur mossan och tycker sig höra
boskapens klockor, der den vandrar hemåt
från betet. Hvem har uutlat taflan?
Hvilket land eger en sådan mästare?
Finland.
— Finland? Men hvar är då snön, hvar
äro isbjörnarne? Sjön glittrar i aftonroduaden
och gräsmattan är mjuk och grön: allt är
så främmande, men så skönt ändå.
Så händer åter att man i en konsertsal
får höra en okänd ung sångerska, hvars
förunderligt klara, friska stämma tränger ända
in i hjertat. Ilon sjunger på ett språk, som
ingen hittills hört, ett språk fullt af välljud
och mjukhet. — Hvem är den unga
främlingen? Hvem är sångerskan ?
— Hon iir finska.
Verkligen! Man begynner blifva förvånad.
Hon ser ju ut som andra menniskor, går
icke klädd i djurhudar och kan tala franska.
Detta land, så litet kändt, så beklagadt och
riugaktadt, hur kan det frambringa så
mycket godt och skönt? Detta land, med eviga
vintrar, der hjertat fryser och tanken
stelnar, hur kan det dikta en sång som värmer
tusendes hjertan eller måla en tafla sft
oändligt skön, öller frambringa toner och ord så
klingande, veka och ljufva? Förunderligt!
Ja, förunderligt för alla, som icke sett
detta fjerran land, så outsägligt vackert i all
sin litenhet och fattigdom Men vi, som fått
det till skänks, och få kalla det värt eget,
vi förstå så väl att det kan hänföra och
sporra oss till ett godt, välsignadt arbete.
Vi förstå att vara tacksamma för de
framstående män och qvinnor Gud gifver oss,
icke för att vi vilja skryta med dem, men
för att vårt land må blifva kändt och
aktadt genom dem.
Om det skall förunnas dig, lilla gosse
eller flicka, att i framtiden få ett namn som
älskas och värderas långt utom ditt lands
gränser, så säg ödmjukt och tacksamt: —
icke mig, Herre Gud, tillkommer äran, utan
främst Dig och dernäst mitt land, hvars
skönhet sporrat min ringa förmåga.
Men om du ej kan bli en skald eller
konstnär eller vetenskapsman, blif då en redlig,
god arbetare för ditt land. Det är detsamma
om du arbetar med spaden, nålen eller
pennan; ju flera goda, flitiga arbetare ett land
eger, desto lyckligare, friare och mera
aktadt blir det. Tänk, medan du sitter vid
din bok eller din söm, ati också på dig
beror i en liten mån att göra ditt land
rikare på trogna hjertan och flitiga händer.
Medan ditt sinne är ungt och friskt
„lyssna till den granens susning, vid hvars
rot ditt bo är fästadt".
När i en framtid skolbarnen i Europas
stora länder läsa sin geografi och uppräkna
Finland bland andra nationer, skola de icke
mera tänka sig det bebodt af idel björnar
och vargar. De skola känna litet mer om
Finland än nu, ty de hafva lärt akta det
genom dess ädla män och qvinnor, dess
flitiga, lyckliga folk. Och de skola icke längre
draga en medlidsam suck, utan de skola
tänka: — lyckliga folk! Lyckliga Finland!
Tjufven i mjölkkammaren.
titå|immi och Fanny bakade pepparkakor
till julen. De hade stora rutiga
hushållsförkläden för sig och pratade ifrigt
medan de arbetade. Mimmi kaflade ut degen
och Fanny tog ut kakorna med en
bleck-form, som liknade ett hjerta. Det var dagen
före dagen före julaftonsdagen, och Robert,
deras bror lyceisten, skulle komma hem följande
qväll. Flickorna hade rysligt mycket att tala
0111 lexor och julklappar och huru de skulle
välkomna Kobert.
— Om vi kunde hitta på någonting njtt,
— sade Mimmi. — Sista året illuminerade
vi vindsfönstret, som ligger åt landsvägen,
men pappa tyckte inte om det, ty vi höllo
på att ställa till eldsvåda.
— Jag vet hvad vi göra, — utbrast Fanny.
— Vi skära ut ett ,,Välkommen"
afpeppar-kaksdeg och sätta det på thébordet bredvid
Koberts tallrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
