Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Prat, — ropade jag otåligt, — du tror
ocli du anar! Men när jag nu vet, att
härunder ligger en hemlighet — se hit!
Jag visade boken med det utstrukna
namnet åt, henne.
— Nå? — sade jag triumferande.
— .la, det. är naturligtvis en af farfars
hooker från den tid lian var liten.
— livad du är dumt—sade jag otåligt. —
Ser du icke, att detta är ett ocli
farfar ocli ]ja[j|]a heta begge Gerald.
Tib undersökte uppmärksamt det
utstrukna namnet, under det hennes stora ljusblå
ögon blefvo ännu större al förvåning.
— Vet du, Gussie, du må tro mig eller
icke, men hår har stått „ Regina", mitt andra
namn; jag heter ju Mercedes Regina. Det
liar således funnits någon före mig som
betat Regina Ansdell och som var en liten
Hicka vid denna tid.
Hon pekade på årtalet ocli vi stodo tysta
eu stund.
— Mins du, — fortfor Tib fundersamt,
— att farfar blef så ond när jag en gång
bad att få blifva kallad Regina? Ack, livad
kan det vara för en hemlighet? Det är en
hemlighet. Farfar är ledsen på någon som
hette liksom jag, men ändå inte är jag.
Eller kanske — nej, det vore omöjligt! —
kanske hålles en hemlighetsfull person, som
heter så, instängd på Rosenknoppen, eller
. . . eller . < .
— Någonting sådant kan jag aldrig tro
om farfar, — sade jag bestämdt. — Det måste
vara en annan hemlighet..
— I alla full skola vi icke säga
någonting härom åt Gerald, — utbrast Tib ifrigt.
— lian kommer att förråda oss, liksom ban
gjorde när du hade fylt miss Evans bästa
hatt med ärter och ban satt stirrande på
den och frågade henne oupphörligt om hon
tyckte om ärter, tills hon anade oråd. Men
vi skola göra en lek af vår hemlighet, så
snart vi komma till Rosenknoppen,
någonting om en förtrollad prinsessa eller dylikt.
Det skall bli rysligt roligt. Vi kunna ju
icke taga reda på farfars hemligheter, men
undra öfver dem och förvandla dem till en
bok, det kunna vi.
Jag gick in på Tibs funderingar, ehuru
jag icke brydde mig så mycket om sagor
och lekar som hon; jag tyckte mera om det
som var verkligt. Men i brist på bättre
var Tibs idé ganska god.
De sista dagarne i staden voro
förtjusande för oss barn, ty det, var ett stök. och
bråk utan ände. Dadda hade otaliga Jern i
elden, ty Fanny, barnflickan., ville ogerna
flytta till landet och hjelpte endast
motvilligt med anordningarna för resan, och vi
barn öfverhopade henue me l frågor om
kläder, leksaker och det nya hemmet.
Gerald ville medtaga alla sina hästar, ty
annars skulle fjärilarnc äta upp dem, sade
han - Gerald kallade alltid malarne för
fjärilar. När Dadda efter mycken tvekan
frågade farfar, om det fans butiker nära
Rosenknoppen eller om hon skulle förse sig
med allting från staden, svarade farfar kort,
att der naturligtvis fans bodar och att mrs
Munt för öfrigt skulle npplysa henne om
allting sådant der.
— Hvem är mrs Munt, Dadda? —
frågade vi, när Dadda med stor lättnad
berättade om sitt samtal med farfar.
— Det är hushållerskan, — svarade
Dadda beläten. Hon hade redan hunnit med
förskräckelse tänka på hvad hon skulle laga
till middagen de dagar farfar skulle komma
ut till Rosenknoppen. Vi tyckte det var
mycket nöjsamt att vi skulle ha egen
hushållerska: också det var en tillökning till
deri roliga hemligheten. En gammal
hushållerska med stort hvitt förkläde och ett
vänligt, skrynkligt ansigte! Och vi erforo en
förkänsla af sköna äppeltårtor,
gräddraun-kar, plättar och smörgåsar.
Dagen före vår afresa kom miss Evans
och gaf oss enhvar en vacker bok till
minne. Till vår förundran hade hon fuktiga
ögon när hon kysste oss till afsked. Kanske
hade hon menat viil med oss. ehuru vi icke
förstått att uppskatta det.
3. lto$<nkn jppcti.
Jag tror det är sant som stora menniskor
säga, att förväntningar sällan sht in. Ibland
är det alls icke så illa som vi fruktat,
ibland åter och oftast är allting mycket,
mycket tråkigare och fulare än vi i
inbillningen gjort upp för oss. Hur som helst
sä äro saker och ting vanligtvis alltid
annorlunda än vi väntat. Jag har börjat inse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
