Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
SVA TROLLSLÄNDA!*.
N:o 9
bestämdt, att man skall aldrig gå med
snör-lif och höga klackar och parasoll och
handskar och . . . Och jag skall skänka den åt
Melanie Silfvcrsköld, som är så fåfäng, att
hon begagnar uagelsax och piptåug till sitt
hår och har krinolinband i lifvet, — aj nej,
i kjolen och talar så til |gjordt . . .
— Nej stopp nu! — afbröt moster Sara
med en ogillande blick bakom glasögonen.
— Den boken börjar bestämdt med: inan
skall- aldrig tala illa um sina frånvarande
kamrater I Du kan gerna behålla deu för
egen räkning.
Augusta skrattade, halft förläget, halft
trotsigt. — En sådan der mode-docka! —
utbrast hon med en knyck på nacken.
Moster Sara lade bort arbetet och
vinkade henne till sig. — Låt mig se dina
händer! — sade lion.
Augusta räckte henne motsträfvigt sina
häuder. De voro röda och vanvårdade, och
naglarne buro allesamman sorg.
— Vet du, Augusta, — satte moster Sara
allvarsamt, — man skall aldrig vanvårda
en tum af sin kropp, om man kan undvika
det. Huru se dina händer ut! Ivöks-Lenas
äro snyggare. Och ändå har du icke som
hon användt dina till groft och
ansträngande arbete. Och dina ruscher kring hals och
ärmar! Dem had dig mamma för Hera
dagar sodan byta om. Och dina öron har du
bestämdt icke på länge bestått tvål! Tror
du det ligger någon förtjenst i att vara
smutsig och oordentlig? Man .skall ah!rig
tala illa om en mode-docka, så länge man
sjelf går till motsatt öfverdrift: trifves i
oordning ocli osnygghet.
Augusta rodnade. — I>u har alltid sagt,
att man ej skall vara fåfäng, — sade hon
i spakare ton.
— Och det upprepar jag. Men du kan
väl se, att det är stor skilnad mellan en
j<1-fäng och en snygg flicka. Lika obehagligt
som det är att se en ung flicka spöka ut
sig efter nyaste modet och vara konstlad
och tillgjort! i sitt sätt, lika obehagligt, ja,
ännu mera, är det att se unga flickor, som
borde förstå bättre, vårdslösa sitt yttre som
en pojke ur rännstenen. Jag talar icke om
dem. soui äro tvungna att begagna sina
bänder till allt, möjligt groft arbete, de kunna
stundom förefalla ovårdade. Osnygg behöf-
ver iugen vara, som har tvål och vatten i
sitt hus.
Allt hvad Gud skapat är skönt och
fullkomligt. Vi skola söka bibehålla det så,
och vårda vår kropp och vår drägt, icke för
att ståta dermed och vara fåfänga, uien
emedan tlet är vår pligt.
Augusta skämdes och putsade i tysthet
sina naglar med en knappnål, lion
hoppades, att lexan var slut och vände samtalet
skickligt åt ett annat håll.
— Aj, vet du moster, Camilla Ärtbloin
berättade i dag på klassen om ott spratt,
som bolagisterna spelat henne i julas. De
hade skojat med hennes en ny klädning och
gjort en tournyr till den, som var en påse
med allt möjligt . . . åsnor, bläckhorn,
pum-peruicklar, äpplen och tocket der, ja, jag
mins ej hvad allt . . . och bundit ilen
under klädningen, och det var så sjuttons
tokigt och vi skojade och grinade alla så
förfärligt . . .
— Jag börjar allt mera tro, att du
säll-skapat med gatpojkar i stället för med
bildade flickor, — afbröt henne den krångliga
moster Sara. — Hvar bar du plockat upp
så fula ord som skoja och grina och
sjuttons och tocket? Säkert direkte ur
skräphögen på bakgården.
— Asch, hvad moster nu är petig! — sade
Augusta snäsigt och gjorde min af att gå
sin väg. Men moster Sara fattade hennes
hand och kysste henne på kinden.
— Förlåt mig, kära barn, om jag gör dig
ledsen. Men hvarför envisas du att
begagna fula ord och smutsiga fingrar, när du
med ringa möda kan undvika det. Icke
förhöjer det ditt värde. Man skall aldrig
taga efter tlet råa och simpla i uttryckssätt
och vanor, det må användas aldrig så ofta
bland kamrater och vänner.
— Man skall aldrig.....smålog
Augusta. — Moster har ett stort förråd af
nian-skal 1-aldrig-regler. Vill icke moster
skrifva upp dem och gifva dem till Edlunds
bokhandel, nog skulle de gå åt?
— Hvem vet hvad jag gör. Kanske
skickar jag dem först till Sländan. För att få
folk af er, kära barn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
