Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
NYA TROLL! .SLÄNDAN.
N:o 10
ögonblick, for med banden öfver pannan och I
suckade. Den lilla flickan bakom dörren i
sin slitna klädning och trasiga halsduk, såg
med förundran att den mäktige kejsarens
ansigte var dystert och förmörkadt af
bekymmer. Han stod så nära henne att hans
kapprock nästan vidrörde henne Darrande,
nästan utan att veta hvad hon gjorde,
utsträckte hon sin hand. Näsduken hiiugde
löst ur kejsarens ficka och hon drog sakta
bort den. Det var ett ögonblick, blott så
länge kejsaren stannat liksom obeslutsam.
Sedan gick han hastigt vidare och några
minuter senare öfverraskades betjenterna, som
åter stodo uppstälda i trappau, af att se
kejsaren uppdyka i mörkret framför vagnen.
Strax derpå rullade vagnen bort.
Marta qvarstod häpen med näsduken i
sin hand. Hvad hade hon gjort? Först
olydnaden och sedan detta! Marta tyckte sig
redan känna riset dansa på sin rygg.
Men hon hade endast velat vidröra
kejsaren och känna på någonting som
var hans, ingenting annat. Hon ville
känna på näsduken och genast lägga den
tillbaka, men så hade kejsaren gått i
detsamma! llon förde den fina. hvita duken till
sitt ansigte. Ack, så godt den luktade,
alldeles som en blomma! Och kejsaren hade
sett så god, men så bekymrad ut. Mor
sade att han var en mild och rättvis herre
som ville allas, de lågas lika väl som de
högas väl . . . Och honom hade hon velat
bestjäla! Hon hade stulit af sin kejsare!
Marta sprang högt gråtande ut på gården,
ropande och skrikande med full hals: —
vänta, vänta, stanna! — Men vagnarne
syntes endast som en rad små rörliga lyktor
på den snöiga vägen och ingen hörde på
Marta. Madam Lotta skakade henne blott
i armen och bad henne vara tyst.
Snyftande sprang Marta hem. llon
brydde sig icke längre om riset och bannorna,
hon ville blott bekänna hvad hon gjort för
mor, och få sitt straff. Men mor kunde
icke rätt baunas i qväll, llon och gossarne
hade under sitt sökande efter Marta
kommit till gården och fått se en skymt af den
milde landsfadren. Hon tog flickan i
famnen och förestälde henne saktmodigt både
hennes olydnad och nyfikenhet, men slätade
sedan hennes hår och sade att det änuu
fans litet gröt qvar; Marta kunde få skrapa
grytan och slippa bannor, efter det varit en
sådan märkelig afton för dem alla, att de
fått se sjelfve kejsaren.
Näsduken tvättades omsorgsfullt samma
natt. På morgonen svepte mor in den i
husets enda pappersark och gick upp till
gården.
Men nådig herrn skakade på hufvudet
och sade, att det omöjligt gick an att skicka
näsduken till kejsaren, som mor ville. Hon
skulle komma ihåg att det var landsens
fader hon talade om. Icke kunde man skicka
paketer till honom, liksom man skickade
qvarglöinda saker till slarfviga studenter.
Men om hon ville, skulle ban nog ställa så
till, att Martas bekännelse kom till
kejsarens vetskap.
Mor neg och tackade. Så kom Marta att
behålla näsduken, till en påminnelse om sin
olydnad och nyfikenhet. Händelsen blef snart
känd och hon kallades under bela sin
barndom »näsduks-Marta", hvaröfver hon fälde
bittra tårar. Länge väntade hon att
kejsaren skulle skicka bud och låta taga den
tillbaka, men intet sådant kom. På sin
bröllopsdag bar Marta kejsarens näsduk
hopviken i handen, ehuru hennes brudgum, en
rask smed, skämtande menade att hon icke
borde vara så säker på att få behålla den.
Kejsaren kunde ju hvilken dag som helst
återfordra den af henne.
Pompe modell.
— Seså. nu skall jag ställa npp ett
..stilleben-j\t mig att måla al — sade syster Emmy, som
klottade med f&rg och penslar.
— Stilleben hvad iir det for slag? — frågade
Lottn med häpnadsväckande okunnighet.
— Asch, det är ju en tatfa med allt möjligt
på — svarade Emmy brådskande.
Hon lyftade Iram "ett bord med en simpel grön
duk. stälde på detta en cigarrkopp, ett glas öl.
en bok och några tidningar. Gick några steg
ifrån, kisade för att se hur det tog sig ut
och spilde med flit ut aska på duken. Derefter
hemtade lion in en stöfvel — hvad i all verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
