Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rxo 13. Lördagen den 2 Juli. ^ 1887,
Ett besök på hafsbottnen.
•^’n resande naturforskare, som besökte
d:r üobrns utmärkta Zoologiska
station i Neapel, blef nyligen inbjuden att
åtfölja en af stationens båtar på en
dykare-fiird och skildrar densamma sålunda:
Vi lemnade på morgonen Neapel och foro
med ångbåt till Bajæviken, hvarifrån
dykningen skulle företagas. Jag utsågs till
första offret, som skulle dyka ner. Den kostym,
>oni jag måste ikläda mig, få’- jag lof att
beskrifva. Den bestod af strampor, som gingo
ända upp till låren, tröja och benkläder af
ylle, hvilka sist nämnda gingo upp under
armarne, toppmössa med en svamp öfver
pannan och vadd öfver öronen.
Deröfver kom en kautschukdrägt, en
helkostym i ett enda stycke, som blott lemnade
hufvud och händer fria och hvars ärmar
slöto hermetiskt till omkring armarne. Vid
halsen fastskrufvades ett gummipansar, och
deröfver ett slags halsband af koppar, vid
hvilket hjelmen fastsattes.
Jag får icke glömma de eleganta balskorna,
som vägde 32 skålp. Hvar och en hade
tum-tjocka blysulor, dertill kom ett. par byxor
ined fickor, en säck med hammare och nät,
ocli dykaren, som icke kan röra sig utom
vattnet, — var färdig.
Jag undervisades derefter om signalerna
och rörelserna med kroppen, ty det minsta
misstag kan hafva de svåraste följder.
Sedan fick jag en vigt af 50 kilogram omkring
halsen, och hjelmen fastskrufvades. dess
främre del var ännu öppen, och ännu
andades jag frisk luft.
Ett farväl — och den sista öppningen för
ansigtet fastskrufvades. Ett doft brusande
börjar, det är luft, som bakifrån pumpas in
i hjelmen. Signalen till affärd ges, och jag
befinner mig i vattnet och väntar, att det
med största fart skall bära af till botten.
Men så fort går det icke! — Så snart jag
är under vattnet, känner jag mig, oaktadt
allt bly och alla tyngder, lätt som en kaut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
