- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Femte Årgången 1889 /
78

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

nya trollsländan.

N:o 10

— Mamma, jag har satt in den på
banken, der jag hoppas den skall bära god ränta
Mera får du ej veta nu. Och jag skall taga
min gamla skrålla till nåder ännu ett är.

GnO

Ett litet ströftåg i naturen.

(Insändt).

Kl. är 5 på morgonen. Der ute strålar
solen i full glans från en högblå himmel.
Efter de senaste dagarnes regn är naturen
liksom förnyad. Hvilket myllrande, hvilket
surrande, hvilket prasslande, hvilket
hvi-nande! På vägar och stigar, på ängar och
i skogsbackar, med ett ord öfverallt råder
ett lif och en rörelse, hvilken man ej kan
föreställa sig, om man ej sjelf sett den. Upp
derför och följ mig på ett litet
entomolo-giskt ströftåg,

Soln sagdt, klockan är ännu icke mera
än 5, och likväl har redan största delen,
ja man kan säga bela vår insektverld, (n. b.
den, som är i rörelse under den ljusa delen
af dygnet) börjat dagens strider, inen äfven
de>s nöjen. Om ni vilja, skola vi begifva
oss ned till den lilla insjön, som glittrar
fram mellan sinäskogens stammar. Dit
leder en sandig viig beskuggad af omvexlande
barr- och al-skog. Bortom gårdens griud
är en liten backe, öfver hvilken denna väg
drager. Vi ha ännu icke kommit
fullkomligt upp på backen, förr än vi se en
medelstor insekt pilsnabbt hoppa eller rättare
svinga sig upp framför våra fötter. Huru
såg ban ut, livnrt tog han vägen? I första
ögonblicket faller det sig svärt att bestämma
färgen på det lilla flygfä’et. Vi skola
derför till en början taga reda på hvar han
slog sig ned.3

Här strax bredvid ligger inbäddad i den
bruna ljungen en vanlig grå kullersten Söka
vi der skola vi måhända finna vår lilla
flygare? Ganska; riktigt! Alldeles fast intill
stenen, der ljungen hänger som tätast öfver,
sitter ett mörkbrunt med några svarta
fläckar punkteradt litet kräk. Nu rör det sig

framåt. Ryckvis springer det några steg
och stannar derpå helt plötsligt.. Det
gäller nu att komma (len lilla insekten något
närmare för att bättre kunna iakttaga
honom. Försigtighet blott! Skalbaggen, —ty
att det är eu sådan se vi af de hårda
skalvingar, som betäcka hans kropp, — hör till
en bland de skyggaste insektarter jag
an-trätfat. Han utvecklar dessutom en
fintlighet och slughet, som äro alldeles
förvånansvärda. Ännu kunna vi taga ett steg
närmare, men sedan måste vi stanna, ty
märker ban, att vi gifva akt på honom, så vips
är ban sin kos. Men se, nu måste ban
hafva något i sigte, eftersom ban så
smygande letar sig fram mellan grässtråna. Och
i sanning, der borta kryper belt makligt
och lugnt en fjärillarv ned från ett blad.
Sandjägaren, som vår qvicke gynnare kallas,
har fått syn på larven och lik en katt, som
lurar på en fågel, tager han några
försigtiga steg framåt, stannar så, hukar sig ned
och — då larven är på passande afstånd
— gör ett välmåttadt språng samt sitter
på fjärillarvens rygg. En kort kamp, under
hvilken den mer äu tre gånger större
larven söker slita sig lös från rofbaggens grepp,
är snart ändad. Sandjägarens eller tigerns,
som den äfven kallas, kraftiga käkar, de s. k.
mandiblerna, hafva inträngt i larvens
ädlare delar och tillfogat honom döden.

Här se ni framföi edet en sorglig, men
sann bild ur det dagliga lifvet. Hvarje dag,
hvarje timme, hvarje minut bela sommaren
igenom utkämpas på denna väg ja inom
bela naturriket en sådan katnp. Den
starkare, den med vapen bättre utrustade
dödar utan förskonande den svagare.
Fjärillarven är blott ett enstaka exempel på de
många miljarder, som falla offer under
kampen för tillvaron.

Men nu har tiden redan framskridit så,
att. vi måste begifva oss hein för att ej gå
miste om värt sköna morgonkaffe. En
au-nan gång skola vi fortsätta vårt ströftåg i
de lägre djurens verld, i denna verld, som
ligger oss så nära och dock är oss så
obekant. En.

I/*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1889/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free