Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 13
illustrerad barntidning.
93
släta eller försedda ined fåror och taggar.
I)c iiro så små, att vore dc ej oftast lagda |
i klamp, skulle hvarken du eller jag lägga1
märke till dem.
Emedan äggen äro så små, kunna de ej
innehålla mycken näring. Det lilla väsende,
som ägget innesluter, kan derför endast
utvecklas till ett ofullkomligt kryp och måste
ännu genomgå puppstadiet för att utvecklas
till en bevingad fjäril.
Efter 1 till 3 veckor kryper larven fram
och nu gäller det att försörja sig sjelf
Fjärilmor har varit omtänksam mot sina små
och lagt dem just på den växt som skall
tjena dem till föda. Och nu ger sig larven
till att äta. Han har ingen som bjuder
fram eller trugar, och det behöfs inte
heller, nog vet ban taga för sig ändå.
Först borrar han ett litet häl på bladet,
och sedan skalar ban i sig långa remsor,
lika qvickt som sömmen kan löpa under en
symaskin. Så går han på från morgon till
qväll.
När larven så ätit duktigt en tid, börjar
den gamla huden bli litet för trång,
alldeles som när barnen växa ur sina kläder.
Det ser ut som om larven skulle bli
mycket bedröfvad deröfver. Den hänger sig
alldeles orörlig vid ett. föremål och bryr
sig inte om hvarken att äta eller spatsera
omkring. Den drar sig alldeles från
verlden. Detta kan räcka par dagar, tior man
akt på larven, ser man huru huden
småningom mörknar, skrumpuar, och liksom
lösgör sig från djuret. När allt är färdigt
derinnanför, börjar la|fven befria sig från
sin gamla drägt. Den turvis drar ihop och
sträcker på sig. tiamla huden brister uppe
i nacken och larven kryper ut. Allt detta
försiggår på par minuter.
Den nya klädningen är ljus och fuktig
till en början och larven rör sig mod en
långsam försigtighet, soin vore han ovan att
gå harlotad. Snart torkar soleil den nya
lindell, som får sin naturliga stadga och färg
Efter sådana hudöinsningar, hvilka
förekomma 4 5 gånger för hvarje larv, ined
allt kortare tids mellanrum, tillväxer ban
och blir allt matfriskare, äter hvarje dag
mer än sin egen vigt.
Larverna kunna vara mycket olika.
Några äro enfärgade och släta, andra brokiga,
I alltid i fina sinekaude färger. Andra åter
äro utstofferade med långa hår, riktiga små
afvigvända skinnpelsar. Dessa hår äro ofta
spröda, och stryker man dem oförsiktigt
mot sin hand, händer det lätt att de
intränga i linden. Det kan svida ganska
otrefligt så jag råder ingen att försöka.
(Forts.)
Vilda barn.
<£^fasper, som omtalas i Naturens Bok, är
en saga ur det verkliga lifvet. Det
berättas, att en konung i listerlandet låtit
på detta sätt små barn uppväxa utan något
sällskap eller någon lärdom af menniskor,
för att se hvad der då skulle blifva af dem,
och dessa barn blefvo livad Casper blef.
Detta var ett grymt försök, som ej sedan har
blifvit upprepadt. Men väl har det flera
gånger händt, att små barn gått vilse i stora
skogar och der vuxit upp bland de vilda
djuren, intilldess att de sedan blifvit funna,
fångade och återförda till menniskor. Och
dä ha de icke förstått mera, än Casper,
såsom trovärdiga vittnen intygat. Ty allt hvad
ett barn kan och förstår, när det får växa
upp bland andra menniskor, det är,
börjande från den stora konsten att tala —
icke incdfödt, det är småningom inWtrdt, icke
blott genom lexor och förmaningar, ut.au
mest derigenom, att barnet gör efter hvad
det ser andra göra Det är större, skilnad
mellan ett två månaders barn och ett två
års barn, än mellan den okunnigaste vilde
och den visaste man. Men det. som är
mcd-födt, det är förmågan all lära, alt tänka,
att kunna höja siu ande från jorden till Cud;
— det är tiuds beläte i menniskan. Och
det är märkvärdigt att läsa, huru dessa
olyckliga förvildade barn, som ej syntes bättre
än osjäliga djur, när man fann dem i
skogen, ändock småningom kunnat lara det,
som intet djur kan litra sig: att tänka, att
tala, att prata, skratta, ja, att höja sin tanke
till Gud.
En tysk doktor vid namn Itauber har
samlat alla trovärdiga intyg om förvildade
barn i skogarna, och det är efter hans be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
