Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2i
ii.lustrkhai)
iiakntidning.
189
Det tyckte Erik också. ILm var tacksam
öfver de upplysningar han fått af Anna Lisa,
men behöll alla sina planer för sig sjelf
När julaftonsdagen kom, sade lian till Lilli.
Vet du hvad, Lilli, jag tänker i
eftermiddag gä till tomtarna på vinden och se
huru de fira jul. Vill du komma med?
Det var en fråga! Naturligtvis var Lilli
genast med om saken. De voro så
hemlighetsfulla och tysta, att ingen anade hvad de
ämnade företaga, och lyckan gynnade dem,
så der var ingen i köket., när Erik smög sig
dit efter viudsnyckolu.
Den långa mörka eftermiddagen kom, och
alla de stora hade förskräckligt b råd t. så
att Erilc ocb Lilli fingo sköta sig sjelfva
bäst de kunde. Ingen hade tid med dem.
Ocli de hade heller inte ledsamt. De skulle
ju strax gå upp till tomtarna, bara det, blef
så mörkt, så mörkt att man inte kunde se
banden för ögonen. Erilc var nog klok att
pelsa pä sig och lilla syster, ban visste ju.
att tomtarna inte voro vana vid kakelugnar
och att de tyckte om kölden.
— Tag mig i banden, Lilli, — sade Erik,
när de osedda smugit sig ut genom
tamburdörren ocb kommit upp i den kolmörka
vindstrappan. — .lag hittar sä bra vägen.
Vänta nu . . . nu äro vi strax framme! Aj,
jag ref min byxa på en spik . . . Här är
dörren till skrubben . . . seså nu äro vi
inne. Och här äro sängkläderna. Nu skall
dtt vara alldeles tyst och bara b viska ... Vi
ska sätta oss här i knuten på del stora
bol-stret . • . bar du icke bra, Lilli? Nu
komma nog tomtarna snart.
De gjorde det bekvämt åt sig på
säng-klädshögeu ocb Stirrade ut i mörkret med
vidöppna ögon. Men de sågo ingenting, de
bara hörde ett tyst prassel i vråarua, och
\isstc att tomtarna voro i närheten.
Ser ån något? — hviskade Lilli.
Nej, inte. iin, men strax komma de.
De sutto åter tysta en stund och hörde
hur det tassade på vinden utanför. I bland
biirde de ett. knapprande alldeles bredvid sig
och höllo andedrägten för att inte röja sig.
— Ser du inte något än? — frågade Lilli
åter. - Jag är så sömnig.
— Nej. inte än, — sade Erik, men nu
kan det ej räcka länge mer.
De sutto åter tysta en stund. Lilli
borrade hufvudet i dynan för att icke bli hörd
hvar gång hon måste gäspa, och Erik
orkade ej spärra upp ögonen så mycket som
förr. Bäst det var, föllo de alliiclcs ihop,
och hans hufvud sjönk ned bredvid systerns
pä kudden. De sofvo bägge tvä.
Men dä skulle man sett! Det blef i ott
nu lifligt i den mörka vindsskrubben, som
inte var mörk längre, utan tvärtom
illuminerades af tomtarnas granna facklor. Från
alla knutar, från springor och underliga
gömställen kröpo fram röda mössor och gråa
rockar. D • tycktes ej bry sig om barnen,
som sofvo så godt på deras siingklädsbög,
utan begynte ställa I ill jul. I ett nu
tapetserades väggarna med alla Eriks frimärken,
och Lillis glansbilder fastades som granna
rosetter i taket.
Två små tomtar släpade in en julgran, som
do begynte kläda med alla de granlåtcr Erik
och Lilli tillsammans gjort till fatiig-granen.
Att de ej ffatuade! Fara uf med barnens
guldstjernor och silfverbollar! Men kanske
de bara lånade dem!
Men hvad var det för märkvärdigt, som
syntes der borta? Eriks skrifhäften, grifllar,
pennor och bläckhorn hade fått ben under
sig och kommo inspatserandc i en läng rad.
Och Lillis syskrin, med fingerborg, trådrullar,
sax och nystan efter sig, hade likaså lått
fötter ocli dansade in från andra sidan Det
var tomtarnas julgäster. De voro mycket
artiga mot dem och bådo dem sitta ned.
Skrifböckerna satte sig yfviga ined sina
stiirlc-kjolar midt i sollän, bläckhornet spottade
en svart: fläck på golfvet, innan det satte
sig tillrätta i gungstolen; syskrinet bredde
moderligt sin famn mot de små blyga
milorna; fingerborgen satte sig anspråkslöst
på en pall och grifHar och pennor lutade
sig öfverlägset mot väggen. Saxen och
passaren voro af eu viss styfhet hindrade alt
sätta sig neil och stälde sig derför
bredbenta midt på golfvet för att beskåda här
lighctcrna.
Tomtarna voro mycket beskäftiga ocb bjödo
omkring risgrynsgröt pä Lillis smil ilockfat.
Erilc tänkte med en viss förskräckelse på
hum skrifhäftena skulle kunna taga för sig,
utan att smeta ned kjolarna. Men det gick
ganska bra att ösa för med hundörat på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
