Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROtlStfiflDHN
No 17, Lördagen den 5 September ^ 1891,
Red T. TOPELIUS. A. DAHLGREN. Adress: Mariegatan 5. Helsingfors.
Gossar.
(En nursk skolliistorie).
.JJko usijiif tantiem abufere, Catilina
na-lieutia iiQätrau? — Det vill säga: nej,
var nu stilla, gossar. - skrek magistern, ocli
det blef värkligt ett ögonblicks stillhet, så
man kunde höra en karamellask trilla i
golfvet. — Nej, det här går öfver alla gränser,
jag kan ej tåla det längre. Skall jag nödgas
straffa så stora pojkar, innan jag fär er att
lyda?
Det blef alt tystare pä klassen, vi kände,
att vi värkligen gått för långt.
— Hvar var det vi slutade? Nå — hur
länge vill du då. Catilina, missbruka vårt
tålamod ?
— Ett par dagar till, — svarade en röst
ur klassen, ty magistern var blott, vikarie
för vår egentliga lärare, som var borta. Det
var omöjligt att veta, hvem som yttrat detta,
men magistern steg i cn hast ned från ka-
tedern och gick nedåt, klassen, så skörtena
fladdrade på hans gamla röck, medan hans
bleka, förlästa ansikte spejade efter den
skyldiga. — Hvem är det som talar här? —
frågade ban med en stämma, som naturen
tydligen nog icke hade bestämt för den stränga
tonarten. — Det är magister Lund, — kom
svaret bort ifrån en knut Då sprang ban
dit. fick fatt i. icke den skyldige, men en
annan, och skakade honom i sina kraftlösa
annar. — Nu skall dessa dumheter få ett
slut Se så, stig upp, när jag talar till dig.
Nikolai reste sig. och så lång var ban, eller
rättare, så liten var magistern, att Nikolai
bokstafligen såg ned på honom med sina
oförskämda ögon. Vi andra följde med
spänning uppträdets utgång. Magistern var
omväxlande eldröd och blek af harm och jag
såg att ban bet sig i läppen för att, kunna
beherska sig — Ut på gången, se så, marsch!
ropade han, men Nikolai blef stående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
