Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o IG ILLUSTRERAD TIDNING FÖR UNGIlON OCH BARN. 149
att komma fram. och vi skrattade och ropade.
Under tiden stod Lund tyst för sig själf, och
det var så ledsamt att se, att vi rent kommo
ur vår trefliga stämning och begynte att
hviska: en skål för Lund, gossar!
Vi ville så gärna förklara för honom huru
det hängde ihop med apelsinerna och vårt
uppförande mot honom, och fram trädde
Kristensen, vår vanliga ordförande med glaset
i handen. Ilan slog på sitt glas med en af
fruns strumpstickor och började:
— Mina damer och herrar!
Bakke gjorde förtviflade tecken till sin
fru, för att hon skulle ställa sig bredvid
honom, nu då skålen skulle utbringas, ty
det var han säker på, hur kunde han ana
hvad vi förde i vår sköld.
— Mina damer och herrar!
— Jag ber om ursäkt att jag säger
„damer", men sedan magistern — sade — he!
— ja, altså vi kamrater ha talat tillsammans
om detta och anse att vi böra säga ifrån
Det skulle vara synd att neka det Bakke
och frun sågo litet förbryllade ut.
— Ja, det var ju vår egen skull, men vi
tycka nästan det vore reelast att dela i hälft.
— Hvad menar du, Kristensen.?
— Ja, för det var inte als ämnadt till er,
— sade Kristensen, som hvarken visste ut
eller in på sig. han hade störtat sig i talet
på vinst och förlust.
— Hvad var icke ämnadt åt mig, min
gosse ?
— Altsaminans, — sade Kristensen, som
uppgifvit alt hopp att få det sagt i ett
väl-ordnadt tal. — Både appelsiner och syrener
och läxorna, som vi kunde så bra, ja
altsammans.
— Var det icke till mig — sade Bakke
med ett vantroget leende. — Var det till
min hustru?
— Nej! skreko vi alla i förtviflad enighet
— det var till Lund.
— Var det icke till mig — sade Bakke
förfärad — var det till Lund?
— Ja! — ljöd det i korus.
— Men snälla gossar, hvarför ha ni ej
sagt det förr?
— Ja, — sade Kristensen — det var nu
ledsamt. Det var altså till er, herr kandidat
Lund, — sade han och blef plötsligt
högtidlig och härmed liar jag den äran att ut-
bringa en skål för herr kandidat Lund och
bedja honom om förlåtelse! Hurra!
— Hurra! — skreko vi alla. Och sedan
i stormlöpning för att skåla med Lund. som
alldeles hade uppgifvit försöket att dölja
sina tårar. Om förlåtelse, herr Lund!
— Ja, ja, — sade Kristensen, då stormen
lagt sig, ty Bakke var så slagen af
förundran öfver hvad han hörde, att han ej fick
fram ett ord på bela tiden. — Ja nu vill
jag föreslå, att det blir deladt i två lika
stora delar; ty vi vilja ju hälst gifva er litet
hvar.
— Hvad i all världens dar betyder detliär?
sade Bakke och grep Lund i armen. —
Tata då!
— Sedan sedan, — sade Lund. — Det
betyder bara att gossarna äro ena utmärkta
baddare, bara man tar dem från rätta sidan.
Och nu kom Kristensens stora triumf,
den, som i månader blef nämnd och beuu
dratl i våra samtal, det skåltal hvari ban
inflätade ett längre utdrag ur sitt gamla
konventsföredrag: ,,Kri"iimt som hustru, moder
och medborgar inn au, men hvari han äfven
rakt från hjärtat sade alt det vackraste
han visste att säga, icke blott för att han
ville taga revanche för sitt mindre
sammanhängande tal för kandidaten, men också för
att han hade del af den stämning, som låg
öfver oss alla, en underlig blandning af gbidje,
rörelse, otvungenhet och en icke obetydlig
i portion tillfredstälielse med alt, soin vi
beslutit och alt hvad vi uppnått. Icke en af
oss rörde sig medan han stod där och
ut-brakte fruns skål.
Första fickorna.
[Forts. fr. föregående u:o.]
u blef det förhör och alla passagerare
^^ spetsade sina öron ditåt.
— Hvart skall du resa?
— Till farfar.
— Hvar bor farfar?
— I Vasa
— Visste mamma af när du for?
— Nej. Konra gick själf.
— Utan lof?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
