Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
NYA TROLLSLÄNDA!».
N:0 16
Max visste låd. Raskt kastade han af sig
kläderna, sam ut till båten och drog den i
land. Väl fastsatt kundo den icke spela
dem samma spratt, som i går, och lätt om
hjärtat skyndade ban, sedan han klädt sig,
till de andra, som ännu lågo i sötaste
sömnen. Med hvilken glädje och förvåning de
skulle mottaga nyheten, kan man lätt tänka
sig.
Länge dröjde det icke, innan alt var klart
till afresan och med fröjd och lust bar det
nu af emot hemmet, i den friska, vackra
morgonstunden. Hvilken oro man på gården
skulle hysa för dem, visste de nog och ville
skynda sig att lugna den. På halfva vägen
mötte de redan en båt med fogden och några
af gårdsfolket, som mamma skickat för att
söka dem.
— Nå, — frågade fogden, när båtarne
lågo parallelt, — har det räckt hela natten
att plocka några kannor bär?
— Neej, men vi ha varit på visit hos
hal-onkuugen också, — upplyste Max.
Jaså, det var väl bra trefligt, —
gäckades fogden?
— Ja, nog var det det alltid. — svarades
enstämmigt från alla ungdomarna.
Gull.
Pristäflan i N:o 20
[faha, nu är iulämningstiden utgången och
gissa hur många täflingar, som blifvit
insända. Jo en. Det var ju hela hopen,
det. Eftersom ni tyckas tycka att prisfrågan
är så svår att besvara, skall Sländan i en
kommande n:r själf besvara den.
Den enda, som insändt svar. nämligen
Österlund i Pargas, skall ha tack för sina
fvra rader, hvilka dock för sin korthets skull
ej kunna få pris.
Utgången af denna hederliga pristäflan var
således litet snopen, tycker Sländan.
P r enumer&n t ern es sida.
Bättre brödlös än rådlös.
En dag i Sept. är 1891 sågo vi en liten segelbå’
styra kosan mot norr. 1 densamma befunno sig 4 unga
och .tämmeligen glada gossar. De ämnade öfvervara en
fest i staden H. och beslöto därför, dä vädret var så
vackert, att göra en segeltur till nämnda stad.
— Hal-an med fockskotet där, — ropade styrmannen,
som hette Henrik Alfred. — Kält sä! — sade Werner
och öfvertalade de andra att stämma upp cu säng och
snart hördes den muntra sängen : »Friskt slår värt
hjärta-klinga öfver vågorna. Gossarne fördrefvo sin tid med
sang och skämt, tills de hade uppnått sitt mäl staden
11. — De kastade upp sina saker pä bryggan och
vandrade af till hotellet. Framkomna, voro de hungriga
som vargar, och beställde därför en kopp té med några
smörgäsar. Det glada sällskapet slog sig ned i ett stort
rum, som vette at sjön. 1 detsamma öppnades dörren
och en flicka om 9 år trädde in. Hon erbjöd till salu
smà bröstbuketter, bundna af de sötaste förgätmigej.
Gossarne köpte 4 sådana, glada öfver, alt pa den stora
festen kunna pryda sig med dem. Men hvad stod nu
att göra? De glada själarne hade glömt att förse sig
med tillräckligt pängar, några kopparslantar utgjorde
hela deras kassa. Dä nu kyparn inträdde, förkunnade
de honom att de skulle dröja här några dagar. Nu
uppstod ett lifligt sainlal om, huru man skulle skaffa
pängar. Henrik Alfred, som var lugn af sig, utropade. —
Fins då ingen af er, som känner doktorn, postmästaren,
borgmästarn eller nägon annan barmhärtig människa, som
ville låna oss nagra fyrkar? — Nej, — ljöd det frän de
öfriges läppar. — Hvad är det för tillställningar, —
mumlade Lennart, som nu faltadc det kinkiga i saken?
— T3’ ni in på ett hotell och ha inte att betala med?
— An du själf dä? — sade Werner, — är det inte just
du, som varit upphofvet till denna resa ? — Lennart
fàr gå ut och vigilera — afgjorde Anders. — Vi ska’
sätta honom i kappsäcken i pant, tills vi komma hem
och anskaffa lösesumman, — proponerade Werner.
Under de tres häftiga öfverläggning hade Henrik Alfred gall
fram och äter på golfvet. Hastigt öppnade ban dörren,
ropte pä kyparn och begärde papper, bläckhorn och 3
pennor. Dä skriftyget kommit vände han sig skrattande
till sina kamrater och sade: — Sätt er ned och skrif
efter hvad jag dikterar. — Vännerna sågo förvanade
pä honom, togo hvar sitt pappersark och gjorde sig
färdiga att skrifva. — SkriT med stora bokstäfver, befalde
Henrik Alfred: (Forts.)
Till Sländans läsare och glada skribenter.
Som vi redan sade i senaste n:r. har Sländans
prenumerantantal minskats och hennes utkommande nästa
är därigenom betyd]igt försvarats. Om det vore
möjligt att hopbringa ett antal af 100 nya
prenumeranter, sä vore hennes närmaste framtid säkerstäUd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
