Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470 NILS ERDMANN.
>rödkindade tankegestalter
där ute från kämpande värld
sitt följe mig trofast gifva
på ensam, grubblande färd.
Klarögda, i skogens dunkel
de hviska med lifsvarm mund,
att rodnande smultron de funnit
på skuggad och mager grund.
Ja, går jag på gröna stigar
i älskad och fager trakt,
de sjuka tankarna fly för
de friskas lefvande makt>.
Skogen — eller feen — gaf skalden sin frid, och han ser nu
på lifvet med samma ögon som hans kvinnor, ser endast
det goda, det ädla, det vackra, upplöser dissonanserna i en
smekande harmoni.
Nu hållas inga hämndgiriga tal ute i skogen. Arbetarne
hvila, sommarskyarna gå, drömmar smeka sinnet, barn och
hustrur glädjas.
>Det är, som gåfve skogen sin stora frid
åt hvarje frihetsträngtande, tröttadt sinne;
det är, som hade ingen i dag ett minne
af dryga arbetstimmar, af hvardagsstrid.>
Nu bygger han en bro mellan stugorna och salongen.
Han fröjdas, när han ser, att deras blommor trifvas där.
>Mig synes, som blommorna sade,
att här ifrån rikdomens smyckade hall
till skogarnas torftiga stuga
ej vidden vore så stor och kall.>
Mau låter han den döende lille gossen bedja fadern att hälsa
torparens Erik, lekkamraten och vännen, bedja honom att
skänka den lille parfveln väst och jacka, »och klockan, som
du gaf mig, och allt, som jag har bäst>, och att göra honom
till broder åt den döende, när han flyktat.!
! På gröna stigar: En arbetarering i det gröna, Fattigmans blommor
och Ett testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
