Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Löpningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖPNINGEN
23
eller t. o. m. mer från hvarandra, skidlöparen står således
jämförelsevis bredbent och med något krökta knän samt
släpar ofta med kraft stafven i snön för att bromsa,
hvarvid kroppen lätt intar en bakåtlutad ställning, som emellertid
gör ett fall oundvikligt, om stafven brister eller äljes
sviker. Vil det sig riktigt illa, rider vederbörande rakt
af gränsle på stafven som ett barn på sin käpphäst. Detta
» bredbenta» löpsätt anses dock numera åtminstone bland
idrottsmän alldeles förkastligt, men är, om man en gång
vant sig därvid, mycket svårt att lägga bort. Endast på
mycket hårdt före är det att anbefalla. Den andra stilen
den enda som egentligen gör skäl för namnet har
utbildats af Telemarkens bönder och håller, sedan den
antagits i Kristiania, som bäst på att bli enahärskande
öfverallt, där skidlöpning bedrifves som idrott.*)
» nya stilen» fordrar, att man efter hela backens längd
står med tätt slutna ben, t. o. m. gärna litet kobent,
den ena foten vanligen något framför den andra. Mjuk
och ledig bör man vara i knäna, men ej luta sig bakåt utan
hällre något framåt. Stafven användes aldrig i en »ren»
backe; den med föres på turer och brukas i skog och
obekant mark, där den oundgängligen behöfves, men gäller
det endast backåkning, lämnas den hemma eller
åtminstone vid backens fot. Skidlöparen ernår på detta sätt,
därigenom att han endast litar på sina ben, snart
säkerhet och därmed följande djärfhet.
Hur säker backlöparen än är måste han dock ofta,
i synnerhet i terräng kunna bromsa. Detta kan ske på
många sätt, ett radikalt men föga stilenligt sådant är att
kasta kull sig. Jag behöfver knappast påpeka att detta
ej bör tillgripas annat än vid värklig fara och af en
nybörjare de löpare, som ej behärskar någon annan metod.
Genom att ställa skidorna, så att de bilda liksom en
snöplog d. v. s. med konvergerande spetsar och innerkanten
nedprässad i snön kan farten starkt minskas eller helt
*) Betecknande härutinnan är, att den flinke, svenske skidlöparen,
skogvaktar Rustad från Särna i Dalarna, som vid den internationella
skidtäflingen i Stockholm 1892 löpte i backen på «gamla viset», när
han vintern 1893 täflade i Uppsala, hade tillägnat sig det norska
löpsättet och behärskade det utmärkt. Att nära nog samtliga
Stockholmspojkar numera löpa »smalspårigt» behöfver knappt påpekas. De ha ju
så ofta sett norrmännen löpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
