Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
lade skatterna skingrade och det med så mycken möda ord-
nade statsverket i oreda. Den af Karl 11 år 1695 grundade
enskilda skatt, som vid hans död 1697 utgjorde 1,200,000
daler silfvermynt, var redan 1698 förskingrad. Tvungen af
behofvet, vidtog Karl 12 därför den vanliga utvägen att
fylla bristen genom extraordinära pålagor. Dessa pålades
dock nu, utan att någon riksdag sammankallades för att
bevilja dem, blott genom konungens egen myndighet. Re-
dan 1699 och alla följande år utskrefvos stora gärder öf-
ver hela riket, hvilka till och med två gånger fördubbla-
des. Dessutom betalades årligen stora durchtågs-, krigs-
och magasinsgärder med flere dylika. Alla dessa stora skat-
ter oaktadt, blefvo dock inkomsterna städse allt otillräck-
ligare, på samma gång som landets förmåga att betala dem
aftog. Äfven de ordinarie inkomsterna voro betydligt mins-
kade, dels genom flere provinsers borttagande af fienden,
dels äfven äfven i följd af de många ödeshemman, som genom
skatternas och utskrifningarnas tyngd uppstodo. I påbudet
till 1711 års kontribution klagar rådet, att »all näring och
bärgning försvinna i följd af krig och hungersnöd», att
»alla ränterier äro utblottade och riksens drätsel och inkoms-
ter .med tullar och annat, genom de många bortmista län-
der samt all handels och seglations upphörande, förminskade
äro». I följd däraf, tillägges det, kunde visserligen dubbel
kontribution behöfvas, men den allmänna nöden och fattig-
domen förbjöde att begära annat än en enkel. Konungen,
ehuru långt aflägsen från sitt land, var dock icke okun-
nig om dess betryckta ställning. Rådet förklarar nämligen
ofta i sina bref sin oförmåga att längre ur det utsugna lan-
det skaffa tillgångar att uppehålla kriget. I lifliga färger
skildrar det bristen på reda medel, som hvarken tillät de
kungliga råden att uttaga något af sin lön eller att be-
tala konungens utgifna skuldeförbindelser. Konungen där-
. emot, som ej ville tro tillståndet så bedröfligt, ansåg felet
ligga i bristande kraft och klokhet hos rådet. Också före-
brår han det ofta därför, menar, att om rådet, 1 stället för
att skrifva klagovisor till honom, ville med kraft och stånd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
