Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
= digheterna må vara, känner själen ingen vanbördighet och
en tänkande ande ingen fattigdom.
I allt sitt armod, i allt sitt sträfvande för lifvets allra
nödtorftigaste uppehälle, glömde våra föräldrar icke att lära
oss: läsa. Då vi knappast kunde tala, lärde oss redan vår
far böner. De skulle vara hvarje morgon det första och
hvarje afton det sista. Vår moder hade all möda osparad
att lära oss läsa i bok. Vid fem års ålder kunde jag redigt
läsa i hvilken svensk bok som helst och vid sex år gifva
enfaldiga svar i kristendomens hufvudstycken. De till for-
men vackraste predikningar göra väl aldrig den verkan, som
hennes enfaldiga undervisning och förmaning gjort på mig;
och om det eljest är sant, att vi lära för lifvet, ej för
skolan, har jag bland alla mina lärare, hvilka jag alltid
ihågkommer med tacksamhet och aktning, likväl henne mest
att tacka för. Frid öfver hennes minne!
»Kommen, och jag vill göra eder till människofiskare!»
sade Han, som kallade Petrus och Andreas; något dylikt
vederfors ock mig. Min äldste broder, Karl Erik Lzestadius,
hade redan fullbordat sina studier-och blifvit promoverad
till filosofie magister vid samma tid, som jag föddes. Han
hade börjat sina studier i Piteå skola, medan min far ännu
var kvar vid silfververket och omständigheterna voro bättre;
sedan han kommit till Hernösands gymnasium, hade han
fått hjälpa sig fram själf med att konditionera, och redan
som student i Uppsala hade han understödt sina fattiga
föräldrar. Att än vidare och bättre kunna göra detta torde
hafva ingått i de bevekelsegrunder, som förmådde honom
att återvända till Lappland. Det aflägsna Kvikkjokk, dit
han blef befordrad som komminister, förblef den inskränkta
verkningskretsen för hela hans lefnad och blef slutligen hans
graf. År 1808, då han hunnit bosätta sig i Kvikkjokk, häm-
tade han oss, sina bröder, till sig, underhöll och undervisade
088 1 åtta år, till 1815, då han afsände oss till Hernösands
gymnasium. Han dog 1817 från hustru och sex små barn,
som lämnades i stor fattigdom. :
Efter elfva års frånvaro återsåg jag Kwvikkjokks icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
