Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbiseglande skyar; midt öfver på andra stranden
upptäcker man kyrktornet från staden Hjo. Den
omgifvande naturen är p& detta ställe i hög grad
vild; en besynnerligt sönderhackad klipprymd,
liksom en förstenad sörja, deri intet växer mer än
några enstaka enrisbuskar! Efterhand träffar man
likväl en och annan björk, landskapet blir mera
löfvigt och man befinner sig i Östergöthlands högt
belägna gränstrakt.
Vid Ödeshög måste jag säga farväl åt
Wet-tern. Vägen delar sig här. Strandvägen
fortsätter sig åt Alvastra, Wadstena, Skenninge, dessa,
gamla medeltidslokaler, från hvilka jag tyckte, att
det redan slog mig i näsan en unken helgonskrins-,
och pergaments lukt, en kostelig virak för allt
hvad antiquariskt folk heter, men enligt min
re-seplan tog jag här utaf på den andra vägen
styrande kosan rakt inåt landet, för att genast hinna
Linköping.
Den Östergöthska, slätten, i det~ hela ett enda
ofantligt sädesfält, är serdeles lik södra Skåne.
Detta är tilläfventyrs en sak, som man känner
förut; men jag säger det, för att en gång säga
något, hvad, äfven mina argaste vederdelomän
skola medgifva. Landskapet är dock icke
fullkomligt så enformigt som t. ex. malmöslätten. Här
och der finner man hela skogsträckningar, och
öfvejr-allt vilda, oregelbundna buketter af naturliga lundar
olika Skånes enstaka planterade, fyrkantiga parker,
som ståder likt ett mirakel och tyckas ha uppstigit ur
jorden liksom ur en teater-fallucka. En olikhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
